Kultur

Gabriella Håkansson: "Har man en gång läst något av Carson McCullers glömmer man det aldrig."

Carson McCullers berättelser går inte att sluta tänka på. Gabriella Håkansson anbefaller läsfest med den hundraårsjubilerande författaren.

Carson McCullers (1917-1967) är en av de stora litterära föregångsgestalterna inom genren southern gothic.

Carson McCullers

BOKEN. Balladen om det sorgsna kaféet och sju noveller. Övers Håkan Bravinger. Norstedts.
I det gamla Rom var man noga med att uppföra ett altare till genius loci, platsens ande, när man byggde ett hus för att inte anden skulle misshagas och göra platsen obeboelig. Idag har begreppet kommit att användas inom arkitektur i betydelsen mening eller autenticitet – när en byggnad eller plats har genius loci uppfattas den som äkta och gör oss trygga, och när den inte har det känner vi oss alienerade.
Jag kommer att tänka på begreppet därför att den amerikanska författaren Carson McCullers i år fyller hundra år och hennes kortroman ”Balladen om det sorgsna kaféet” (1951) kommer ut i lysande svensk nyöversättning av Håkan Bravinger, tillsammans med en handfull noveller för att fira jubileet. Boken handlar, skulle man kunna säga, om ett hus och en plats som förlorat sin genius loci och blivit förbannade. Den är också ett av de finaste exemplen på vad man i USA kallar för southern gothic, en modern subgenre till gotiken som utforskar ämnen som våld, ensamhet och social misär på ett nyskapande sätt.
Genren har på senare år exploderat och omfattar allt från bandet ”The Handsome family” och filmen ”Winter's bone” (2010), till tv-serien ”True blood” och serieklassikern ”Preacher”. Det som knyter ihop all southern gothic är det platsspecifika. Genrens hjärta är den amerikanska söderns våldsamma historia av inbördeskrig, rasism, klassmotsättningar och religiös fanatism, och även om böckerna och filmerna inte alltid handlar om just det, så brukar man ändå i freudianskt ordbruk tala om att genren med sina förfallna byggnader och karga landskap, sin ondska, sadism, sitt missbruk och sin besatthet, gestaltar söderns förträngda minne. Southern gothic är mer än ett kulturellt uttryck, det är en hemsökelse.
Carson McCullers är en av genrens stora litterära föregångsgestalter, och hennes stora begåvning är att hon på en gång arbetar med det groteska, och samtidigt excellerar i stil och undertext. Har man en gång läst något av henne glömmer man det aldrig. ”Balladen om det sorgsna kaféet” handlar om den högresta miss Amelia som öppnar ett café i ett övergivet hus i en landsortshåla utan järnvägsstation. Hon är en av få kvinnor i världslitteraturen som gör saker, och då menar jag verkligen gör saker. Snickrar kaninburar, lagar destillatorer, driver handelsbod, botar sjuka, jagar ekorrar, kokar sirap.
Förr i tiden skulle man kanske ha sagt att hon var manhaftig, idag kan vi se att hon, liksom så många av McCullers karaktärer, har queera drag. När en kortvuxen puckelryggig man kommer och påstår att han är en släkting öppnar hon för första gången sitt hjärta för en annan människa. Tillsammans lever de lyckliga på sitt eget udda, asexuella vis, tills miss Amelias brutala ex-make (hennes livs värsta misstag, det varade bara i tio dagar) dyker upp och sätter en punkt för relationen.
Hur ska man tolka den här konstiga historien? Precis som novellerna, som är mer realistiska i sina anslag, så vibrerar texten av så många bottnar att man inte kan sluta tänka på den. Det är särskilt karaktärerna som trollbinder. Miss Amelia såklart, som är ett av litteraturhistoriens mest färgstarka kvinnoporträtt, men också den puckelryggige mannen, som mer känns som ett sällskapsdjur eller något slags ondskefullt sagoväsen.
Precis som denne har många av McCullers karaktärer oväntade dolda sidor som kommer i dagen. Ett exempel är den gamla hornbågade pianoläraren i novellen ”Wunderkind” som plötsligt börjar svassa med höfterna och tala med ljus röst inför sin elev – ett annat den knotige jockeyn som hotar att explodera av raseri i klubbrestaurangen för att hans manliga vän dött. Ett annat oförglömligt exempel är den utsjasade fadern som upptäcker att han gift sig med en smygalkoholist och i panik låtsas att allt är bra inför barnen. Varje novell är en liten pärla av berättarkonst, man kan inte få nog av dem.
Personligen älskar jag alla former av southern gothic, men tycker ändå att den litterära och stilmedvetna McCullers är en favorit. Inte minst för att hon så chosefritt omfamnar det bisarra, fantasifulla och oväntade som i svensk modernistisk tradition aldrig riktigt fått någon framträdande plats – kanske för att man inte har kunnat se den kritiska eller subversiva potentialen i normbrytande karaktärer? Istället har man premierat realism och formbrytande, manlig folkhemsmodernism och för mig kommer här Carson McCullers med ett nytt och befriande perspektiv som mer knyter an till den gotiska berättartraditionen från Selma Lagerlöf och Karen Blixen. Precis som under symbolismens glansdagar uttrycker de här kvinnorna samhällskritik genom att skildra det mörka och avvikande i människan.
Med ”Balladen om det sorgsna kaféet” och den tidigare nyutgivna ”Hjärtat jagar allena” finns nu båda hennes bästa böcker på svenska. Det är bara att låta festen börja.
Gå till toppen