Kultur

Petter Larsson: "Karlslund är inte helvetets förgård"

Men jag förstår lockelsen: här finns ju en härlig cocktail av invandrare, gängbrottslingar, islamister och terrorister att mata allmänheten med.

Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg (L) behövde inte läsa rapporten för att kalla till presskonferens i Karlslund – numera ansett som så kallat "utsatt område".Bild: Britt-Mari Olsson
På två år har antalet så kallade ”särskilt utsatta områden” ökat från 15 till 23. Bland dem som kvalat in på polisens lista finns Karlslund i Landskrona. I förra rapporten, från 2015, kallades Karlslund för Koppargården och klassades bara som ”utsatt”.
Nyheten taggade upp landets ledarsidor. Åtta nya problemhärdar!
Utan att ha läst rapporten, som offentliggörs först nästa vecka, krävde Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Expressen fler poliser och Expressen fyllde på med jourdomstolar, slopade straffrabatter och mer övervakningskameror. HD och Sydsvenskans ledarsidor ville tillsätta en ”katastrofkommission”.
Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg (L), som naturligtvis inte heller läst rapporten, var också snabbt ute och hävdade att polisen misslyckats och att det nu krävs hårdare tag.
”De personer som håller på med den här kriminaliteten ska gripas, dömas och straffas. Det kräver en handfasthet som går långt förbi polisiär synlighet, skolbesök och medborgarsamtal”, säger han (HD 12 juni).
Det är ett lika skickligt som fräckt påstående, eftersom det väl inte finns en vettig människa i det här landet som inte tycker att brottslingar ska gripas och straffas, men Strandberg får det att låta som om polisen – av alla – skulle ha en annan uppfattning. Dessutom lyckas han skjuta över ansvaret för de sociala problem, som ligger i botten av den kriminella problematiken, från Landskrona kommun, det vill säga sig själv, till polismyndigheten.
Man kan tycka att det är magstarkt när ledarsidor och politiker som drivit på för ökad lönespridning, privatskolor och sänkta skatter för de rika nu ojar sig över klassamhällets mörkaste sidor. Det är ju närmast ett skolboksexempel på vad som brukar menas med reaktionär politik: skapa sociala problem och ropa sedan på polis. Men jag förstår lockelsen: här finns ju en härlig cocktail av invandrare, gängbrottslingar, islamister och terrorister att mata allmänheten med.
Det är med andra ord precis som vanligt när de här listorna blir kända. Så snart de hamnar i offentligheten förvanskas de till alarmistisk politisk ammunition och blir så småningom till rena myter om förorterna som farliga no go-zoner.
Detta trots att den första rapporten innehöll rena tokerier, det rika Täby och hela staden Trollhättan klassades som utsatta, vilket borde ha fått varningsklockorna att ringa. ”Inte den starkaste rapport svensk polis levererat”, erkände rikspolischefen.
Så låt mig tagga ner debatten lite.
Snabba, stora förändringar hänger sällan samman med verkligheten, utan oftare med hur man mäter och klassificerar. I det här fallet säger sig polisen nu ha bättre information än vad man hade för två år sedan, och därför ser man att problemen på vissa håll är större än man trodde (Dagens Nyheter 12 juni).
Det betyder alltså inte att situationen förvärrats.
Hur illa är det då?
Min gissning, om jag får spekulera lite själv, är att den nya rapporten inte kommer att ge några klara svar. Underrättelserapporter är ju per definition vaga och de föregående rapporterna har präglats av brist på konkreta fakta men desto fler lösa iakttagelser av typen ”det förekommer att … det har hänt att” och så vidare.
Det centrala problemet, förstår man dock, är att grupper av unga män bråkar om försäljningen av cannabis. Det driver fram gängbildningarna och skjutningarna och skapar en synlig brottslighet, som gör att folk känner sig otrygga.
Brottsförebyggande rådet har dock tagit fram specialstatistik för 15 bostadsområden, som delvis sammanfaller med polisens lista. Den visar en lite högre brottslighet jämfört med andra områden, men inga enorma skillnader, och ingen ökning.
Tar man medelvärden för åren 2006 till 2014 visar det sig att drygt 15 procent av invånarna i problemområdena utsattes för rån, misshandel, sexualbrott, hot, bedrägeri och trakasserier varje år. Det är någon procentenhet mer än andelen som utsatts i de kommuner som problemområdena ligger i.
Jämför man enbart misshandel, hot och personrån så ligger problemområdena till och med lägre än sina kommuner. Det är inget konstigt: det mesta gatuvåldet brukar uppstå i de krogtäta innerstadsmiljöerna.
Egendomsbrotten är däremot tydligt fler i de utpekade områdena.
Nej, jag avser inte att sopa problemen under mattan, bara att antyda att de förmodligen inte är oöverstigliga, i synnerhet om man kunde komma till rätta med narkotikahandeln.
Områden som Karlslund är inte helvetets förgård och invånarna är mycket sällan några gangsters.
Läs alla artiklar om: Särskilt utsatta områden
Gå till toppen