Kultur

Värdigt, varmt och milt lyriskt

En charmerande världsartist med värdighet och mild utstrålning: Susana Baca.Bild: Patrick Persson

Susana Baca

KONSERT · LATIN. Pildammsteatern, Malmö, 18/6

Sommarscen Malmö klämde till med denna sommars kanske största bokning redan första helgen. Det var fullsatt på hela stenläktaren och många gumpar även på gräset bredvid.
Susana Baca är världens mest barfota peruanska världsartist och Malmöpubliken känner henne väl, efter flera konserter här för tio-femton år sedan.
Den älskvärda och charmerande Baca förde sig nu med samma graciösa värdighet som alltid. Hon sänder ut en vänlig värme och hennes personlighet bildar en enhet med musiken, vars ton är ljus och positiv.
Peruanskan, som i likhet med sin brasilianske artistkollega Gilberto Gil har varit sitt lands kulturminister, äger ingen stor eller extremt karismatisk röst, men däremot väldigt mycket närvaro och intimitet och en stark, mild utstrålning. Och emellanåt tar hon några smidiga danssteg.
De stora gesterna ligger inte för Susana Baca och hennes musik håller sig genomgående mild och lyrisk, även när farten någon gång går upp. Ganska typiskt var den eldigaste låten nu en kort instrumentalare. Men sångerna passade perfekt en solig söndagskväll.
Ett känsligt kollektiv på fyra musiker omgav stjärnan. Violinisten Maria Elena Belevan såg till att smälta in i bandet och backade upp melodierna, ofta genom att spela stämmor till sången. Mest stack gitarristen Ernesto Hermoza ut, med sitt drivna och nyanserade sätt att länka ihop kraftfulla ackord, saftiga bastoner och finsnickrade tonslingor.
Musiken tilltalar gissningsvis folk som gillar exempelvis kubansk son och Kap Verde-primadonnan Cesaria Evora och bitvis glider det också in rena flamencotakter. Susana Bacas band ägnar sig verkligen inte åt något överspel. Läckerheterna är snarare underförstådda, men låtarna fylls ändå med rytmiska finesser och dubbeltydigheter. Och nog svänger det.
Sommarscen Malmö har i vanlig ordning en yvig meny där inget passar alla, men där alla hittar sitt.
En annan fin tradition är Pildammssatsningen på den kära världsmusikfronten, som i år känns extra imponerande. Exempel: Kinshasagruppen Basokin den 2 juli, Zhou Family Band från östra Kina som lirar bröllops- och begravningsmusik med fullt ös den 13 juli och den både traditionella och nytänkande flamencosångerskan Esperanza Fernández den 18 juli.
Missa framför allt inte The Nile Project den 25 juli, ett förtjusande samprojekt av artister från platser längs Nilens långa stränder.
Gå till toppen