Kultur

Lyrisk väderrapport firar orgier i moln

Lisa Robertsons poesi blickar lustfyllt uppåt. Eva Ström läser en lyrisk väderrapport som sprakar av intelligens.

Bild: Laird Hunt

Lisa Robertson

Vädret. Övers Niclas Nilsson. Rámus.

Poeten Lisa Robertson är född i Kanada, ett land som i likhet med Sverige har fyra årstider. Kanske har detta fått henne att intressera sig för vädret. ”Vädret” heter hur som helst hennes diktsamling från 2001, översatt av Niclas Nilsson och nyutkommen på svenska.
Frågan är om naturdiktningen över huvud taget skulle existera utan vädret. Och skulle landskapsmåleriet existera utan Constables molnformationer, van Goghs blåa himmel över vetefältet eller andra väderfenomen? Och vad är vädret om inte den sista kommunikationen, som Anna Rydstedt kallade det?
Robertson skriver i samma anda att väder är ”det socialas mytiska jämviktsläge som stiger och faller på det vardagligas känslolösa meter”. Hon citerar historikern Thomas Sprat som 1667 påstod att vädret formade människan och vi känner igen tankegångarna i Montesquieus klimatlära. Robertson följer vidare fascinerat de meteorologer som försökte skapa ett lexikon över himlens moln, då vädret blir ett system.
Numera har vädret också fått en olycksbådande klang, vädret har blivit extremväder på grund av klimatkrisen, vädret har blivit apokalyptiskt och kan signalera vår undergång. Det finns ett fenomen som Lisa Robertson kallar ”väderporr”, definierat som ett atmosfäriskt tillstånd som leker med vissa liv och där vi dricker det lustfyllda skådespelet från skärmen.
När Lisa Robertson nyktert kallar sin diktsamling för ”Vädret” har hon alltså skaffat sig en solid grund för utflykter i filosofin, konsthistorien, naturen, meteorologin och romantikens blomsterspråk. Hon har skapat en diktsamling som sprakar av intelligens och musikalisk energi, men som samtidigt är svår att beskriva. Hon kan likt den likaledes (om än fiktiva) kanadensiska Anne på Grönkulla hänge sig åt extatiska lyrismer, åt kadenser av flödande himlar. Hon kan vara lekfull och variera ett uttryck lika lekande som Mozart varierar ett musikaliskt tema, och hon kan ägna sig åt filosofiska funderingar som försvinner i molnen. Så här repetitivt och rytmiskt kan hon skriva:
”En vacker morgon; vi går ner till arenan. En kall vintrig dag; vi öppnar en handväska. En dag falnar; vissa av oss tänder en cigarett. En djup dimma på ytan; marken drar i väg. En matt dimma drar in från väster; detta är vårt imaginära vuxenliv. Ett skimmer har stigit; detta är ett förvillande rum. En väldig dagg; vi spred oss arklikt. ”
Diktsamlingen utspelar sig från söndag till lördag, med väderessän som koda och insprängda dikter däremellan, och får på så vis en cirkulär struktur, ännu ett uttryck för Robertsons musikaliska arkitektur. Översättaren Niclas Nilsson har haft ett styvt men inspirerande arbete. En svårighet är att det engelska ordet ”here” på svenska kan översättas både med ”här” och ”hit”. Robertson organiserar hela sin dikt ”Sunday” kring ordet ”here”, och Nilsson översätter det genomgående med ”här”, även när grammatiken skorrar, ett förståeligt men problematiskt val.
Lisa Robertson är i hans tolkning en överraskande och inspirerande bekantskap. På Youtube kan man höra henne läsa sina vackert rytmiserade dikter, lika uråldrigt som en bard. Det är säkert möjligt att skriva dikt utan vädret, men utan musik går det inte alls.
Gå till toppen