Min mening

Läsartext: Varför går det så bra för svenskarna trots att vi ägnar så lite tid till att be?

En stor del av svenskarna ber aldrig. Ändå går det relativt bra för dem. Hur hänger det ihop, undrar Stig Siljedahl.Bild: Lars Pehrson / SvD / TT
Tar man del av vad som händer hemma och ute i stora världen finns det väl skäl att undra över i vilken utsträckning olika gudomar presterar - med andra ord hur troende människor i olika delar av världen får valuta för sina ansträngningar att blidka, dyrka och anpassa sitt leverne efter sin/sina respektive guds/gudars önskningar.
Det kan lätt konstateras att olika gudomars krav är minst sagt olikartade. Det kan handla om hur man skall äta, vad man skall äta, när man skall äta, hur man skall be, när man skall be, hur man skall klä sig, hur man skall tvätta sig och - inte minst - om att den gud som man just vänder sig till är den enda som har makt att säkrast effektuera dina önskemål.
En önskan som säkert är gemensam för alla människor på vår jord är att ha mat för dagen, att ha god hälsa, att ha någonstans att bo och att få leva ett bekymmersfritt liv tillsammans med sina närmaste. Många har också en förhoppning om ett liv efter detta och för att säkrast få åtnjuta detta sätter man sin tillit till en gudom av något slag.
Mängden och intensiteten av bön, dyrkan och anpassning till gudomars krav varierar ju avsevärt mellan olika trosriktningar. Som exempel kan man på nätet ta del av en detaljerad anvisning hur den islamiska bönen skall utföras. Med nästan 1,5 miljard muslimer i världen är det en ofattbar mängd energi som läggs ned enbart för att uppfylla sin guds krav om tillbedjan.
Hemma i Sverige är förhållandet lite annorlunda. Vi är kanske världens mest sekulariserade folk och bara fyra av tio svenskar tror på en gud. Endast sjutton procent av svenskarna ber varje dag till Gud - dock kan man förmoda att det oftast handlar om morgonbön, aftonbön och bordsbön. Inga speciella bönetider eller särskilda förberedelser såsom renande ritualer - bönen sker i enkelhet.
Alla bedjande upplever säkert att bönen skänker lugn och välbefinnande, frid och tillfredsställelse. Men utöver det personliga psykiska välmåendet - vad blir det handfasta resultatet av den energi och den tid som lagts ned?
Medan huvuddelen av svenska folket ägnar lite eller ingen tid till att prisa sin gud så är det försvinnande få svenskar som svälter, som är hemlösa, som drabbas av farsoter, krig, översvämningar, jordbävningar, missväxt, tsunamier, massdrunkningar, extrem barnadödlighet, eländig fattigdom eller som plågas och förföljs av tjuvar, banditer och diktatorer.
Allt detta elände har istället drabbat just dem som ägnar oproportionerligt mycket tid och energi till att dyrka sin gudom och till att anpassa sitt liv för att blidka honom/henne. Orsaken till detta kan ingen veta. Beror det på att de ber på fel sätt, äter de något som gudomen inte gillar, har de uttytt skrifter felaktigt eller vänder de sig till fel gud? Eller är det så enkelt att det inte finns någon som styr allt och att alla dessa olyckliga på vår jord bara råkat födas på fel plats.

Stig Siljedahl

Stig Siljedahl är 86 år och sedan länge retirerad flygkapten efter drygt 35 år i SAS.
Läs mer:Skriv på Min mening
Gå till toppen