Signerat

Sofia Nerbrand: SD:s topp och rötter är bruna.

På onsdagen faller domen i misshandelsmålet mot riksdagsledamoten Kent Ekeroth. Om han blir fälld eller inte spelar mindre roll. Det intressanta är den vegetation som Sverigedemokraten springer ur.
Ingenting verkar bekomma partiet opinionsmässigt – Ekeroth är redan ökänd från järnrörsskandalen 2010. SD är numera näst största parti och har vunnit sympatisörer från LO samt samtliga partier, utom C. SD-anhängarna är mer pessimistiska om framtiden än andra och är mer kritiska till regeringen, EU och medierna.
Den alternativa högern har flera fora på nätet där de eldar upp varandra. Facebookgruppen "Stå upp för Sverige" har 177 000 medlemmar och en strid ström av nationalistiska och rasistiska inlägg där avsändarna inte döljer sin identitet. Uppmaningar att rösta på SD är legio.
Ett exempel ur floden: i sitt sommarprat (26/6) sade journalisten Negra Efendic att flyktingar förädlar nationen genom att få hjulen att snurra. En kvinna kommenterar med "Jo jag tackar. Våldtäkter, bilbränder, könsstympning, barnäktenskap, hedersmord, stenkastning mot blåljus personal o s v".
Responsen? Drygt 550 gillanden och 40 delningar. Ingen invändning mot de fördomsfulla orden om invandrare i kommentarstråden. Administratören uppmanar generellt "Sverigevännerna" att "kämpa på".
Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof uppmanade häromdagen en färgad moderat lokalpolitiker att lämna Sverige. I "Stå upp för Sverige" ska denne Kahin Ahmed hängas.
Varför står inte Moderaternas ledning tydligt upp för sin partikamrat? Skiljelinjen i svensk politik – inte minst skär den genom borgerligheten – går mellan dem som ser tolerans och anständighet som oomkullrunkeliga värden, och dem som menar att det är försvarbart att skapa majoriteter med brunhögern.
Läs alla artiklar om: Kent Ekeroths krogbråk
Gå till toppen