Helsingborg

Familjen Nilsson håller ihop i vått och torrt

I årets Helsingborgslag har vi både kärlekspar och barn+förälder som tar sig an utmaningen tillsammans. Men det är bara familjen Nilsson som är hela tre från samma familj – mamma Camilla, pappa Jim och dottern Johanna. Själv hade jag aldrig vågat, med tanke på hur lätt jag blir irriterad just på mina närmsta när jag blir trött, hungrig, kinkig, och dessutom har ont i rumpan och axlarna och vem vet var. Och det kan ju lätt hända när man cyklar rundor på upp till 20 mil! Men familjen Nilsson verkar klara det bra – det gäller bara att Jim inte försöker putta på Johanna utan att hon bett om det ;)
Johanna börjar nytt jobb inom revision på Ernst & Young i augusti, Camilla jobbar som koordinator på Helsingborgs lasarett (planerar operationer mm), och Jim är på väg att byta VD-rollen på ett plastföretag mot att jobba med affärsutveckling för hela koncernen. Men jag är ju mer nyfiken på hur de är som personer, så jag ber dem beskriva varandra. Det är nu intervjun förvandlas till en hyllningssång, och efteråt utbrister Johanna “Vilken gullig stund det blev här nu, haha!”.
Camilla om Johanna:
– Johanna är den mest underbara, gosigaste dotter man kan ha. Hon är oerhört snäll och omtänksam, och tänker alltid på andra istället för sig själv.
Johanna om Jim:
– Pappa har alltid varit en av mina största förebilder. Jag beundrar honom för hur han uppfostrat mig och alltid tagit hand om sin familj. Hur han finns där i alla lägen, oavsett vad. Och hans drivenhet, den är väldigt imponerande.
Jim om Camilla:
– Camilla är den mest medmänskliga person jag vet, som tar hand om folk i ur och skur. Där kan man prata om stort hjärta! Hon sätter alltid andra människor före sig själv, och är vänligheten personifierad. Sen är hon ju snygg också!
Nu kan jag lättare förstå hur de vågade ge sig in i det här projektet tillsammans – här har vi en tät och kärleksfull trio som hjälper varandra i alla väder.
Hur kom det sig att ni sökte till Team Rynkeby?
Jim berättar att han först fick höra talas om Team Rynkeby genom en granne. Det lät lockande med ett projekt där man både fick stödja kampen mot barncancer, cykla, och vara social. Så han sökte, och cyklade till Paris 2015. Då pratades det såklart mycket om Team Rynkeby i familjen, och alla tyckte att det var ett fantastiskt och godhjärtat projekt. Så efter ett mellanår sökte de alla tre.
– Det är väldigt roligt att göra det tillsammans, säger Camilla, för det tar ju mycket tid. Det märkte vi 2015 när Jim var iväg själv att det tar mycket tid från familjen. När man gör det tillsammans har man också mer förståelse för att det blir snack om Team Rynkeby hela tiden.
– Lite väl mycket ibland kanske, flikar Johanna in. Min sambo är nog lite trött på oss ibland.
– Och vår son, säger Camilla. Han tycker ibland att “Ni pratar ju bara cykling!”.
Storebrorsan Oskar bor i Göteborg, annars hade säkert även han blivit övertalad att hänga på.
Krokig väg mot målet
Det låter kanske som att allt är rosenskimrande i familjen Nilssons värld, men de har faktiskt råkat ut för både en och två motgångar under uppladdningen.
För Camillas del började det redan i mars. Hon blev onormalt trött på träningspassen och pulsen gick i taket och ville inte gå ner. Läkarna misstänkte luftrörssjukdomen twar och ordinerade dubbel dos antibiotika och vila… låååång vila. Det är först den senaste månaden som Camilla kunnat börja träna lite smått igen, så hon hinner inte få ihop tillräckligt många cykelpass innan vi ger oss av – det blir alltså ingen cykeltur till Paris! Otroligt jobbigt att tvingas avstå från något man sett fram emot i nästan ett år, men Camilla låter inte det stoppa hennes deltagande – hon kommer åka med oss hela vägen till Paris i följebil som en del av serviceteamet. Så det blir en häftig resa, bara inte den hon först hade föreställt sig.
För Johannas del var det en muskel i ena låret som satte käppar i hjulet för träningen. Hon spelar fotboll i Hittarp, och efter första uteträningen på cykel med Team Rynkeby åkte hon på träningsläger till Spanien med fotbollslaget.
– Jag sprang bara rakt fram och så kände jag plötsligt “Aj!”, och då gick baksidan, både muskeln och fästet gick av. Och samtidigt var det en benbit som lossnade från sittbenet där muskeln fäster. Läkarna sa först att om den har släppt mycket så måste man sätta fast den igen, men som tur väl var så var det en kort släppning som dom kallade det det, så då skulle det läka av sig själv.
Och efter många veckors tålmodig vila har det läkt, och Johanna har kämpat sig tillbaka och cyklar nu lika långt som alla andra i laget – en fantastisk bedrift om man frågar mig.
Jag säger lite skämtsamt till Jim att eftersom han är den enda i familjen som varit frisk genom hela projektet, så får han väl hjälpa till och putta Johanna mot Paris. Men hon hugger blixtsnabbt:
– Nej, du ska INTE putta mig!
– Jag har försökt en gång, skrattar Jim. Då skrek hon “Rör mig inte, rör mig inte!”
– Håller jag inte på att dö så.
Efter att ha sett Johanna på de senaste långpassen är jag övertygad om att det inte kommer behövas, och för familjefridens skull råder jag Jim att låta bli ;)
Nu är det ynka 10 dagar tills vi cyklar iväg och insamlingen till Barncancerfonden pågår för fullt. Swisha gärna ditt bidrag till 123 682 77 03!
6 snabba
Namn: Jim Nilsson Kommer från: Helsingborg Favoritsport: Fotboll Bästa egenskap: Ger aldrig upp Sämsta egenskap: Dåligt tålamod Boktips: Management Control av Philip Kotler
Namn: Camilla Nilsson Kommer från: Helsingborg Favoritsport: Fotboll Bästa egenskap: Snäll och trygg Sämsta egenskap: Ställer för höga krav på mig själv
Namn: Johanna Nilsson Kommer från: Helsingborg Favoritsport: Fotboll Bästa egenskap: Ambitiös Sämsta egenskap: Pedant Serietips: Suites
/Lisa
Gå till toppen