Kultur

Björn Gunnarsson: Den groteska fantasin flödar fritt i Krapperupsteatern

Björn Gunnarsson har sett Sommarteater på Krapperups uppsättning "Kung Ubu" på Finkeramiska fabriken i Höganäs.

Anette Lindbeck som mor Ubu.Bild: Pål Sommelius

Kung Ubu

Teater. Av Alfred Jarry. Regi: Dan Kandell. Scenografi: Helga Bumsch. Musik: Sarah Kihlman Wibe

I rollerna: Anette Lindbeck, David Weiss, Tony Lundgren, Cecilia Skog, Kjell-Åke Persson m fl

Spelas på Finkeramiska fabriken i Höganäs t o m 26 juli och på Svenska Lim i Landskrona t o m 13 augusti.

Alfred Jarrys Kung Ubu är portalverket till den absurda teatern. Men också – kanske än mer – till den groteska. Det är det sistnämnda Sommarteater på Krapperup tagit fasta på i sin uppsättning.
Mor och Far Ubu tronar på en hög av sopor; så befinner sig dramat genast framflyttat till varukonsumtionens epok. Mer behövs inte. Åskådaren förstår omedelbart aktualiteten i denna över hundraåriga brutaldekonstruktion av makten utan att den glupske och vulgäre kungen behöver kläs ut i morotsfärgad kalufs.
Läs mer:Sommarteater på Krapperup spelar svavelosande pjäs
David Weiss gör en sportig Ubu i träningskläder. Med tanke på en hel del spänstig akrobatik är det kanske tur att han inte är den uppsvällda bullformade figur med toppigt huvud som Jarry själv porträtterade i sitt berömda programblad till urpremiären 1896 (Jarrys Ubuporträtt förekommer apostroferat i Krapperupsföreställningen).
Infallen är många och scenograf Helga Bumsch har låtit den groteska fantasin flöda fritt. Krapperupsteatern har alltid lagt ner mycket omsorg på kostym, och här finns en del praktexempel, som tsaren av Ryssland i guldbrokadkaftan.
Jarrys teaterrevolution kallades för marionettspel för levande skådespelare, men i Höganäs blir det dessutom skuggspel och dockor. Scenen med striden mot ryssarna görs som sandlådelek. Den politiska tendensen i verket är så stark i sig att den som sagt egentligen inte behöver förstärkas. Men Krapperupsteamet gör det ändå uppenbart att denne ärkekleptokrat, folkmördare och hycklande dumskalle har sina likar överallt i samtidsvärlden.
Av någon anledning spelas inte Ubu på svenska teatrar i våra dagar, den pruttsjuke kungen hade sin storhetstid på det radikala 1970-talet. Kanske är det anarkismen, eller den totala cynismen, i stycket som stör. Här finns inga godhetsmarkörer. Bara den råe grobianens barbari. Och en möjlighet för iscensättaren till respektlös frihet, ett tillfälle som Sommarteater på Krapperup utnyttjar.
Slapstick, mim och commediakomik, musiksättning med käcka 1940-talsschlagers: föreställningen är en rik skattkista av skrattframkallande markörer. Anette Lindbecks groteskerier som Mor Ubu är föreställningens stora humoristiska behållning. Hon tar tag i de maktkåta männen i deras mest känsliga kroppsdelar och leder dem dit hon vill, det vill säga till egen fördel och vinning. Mera satiriserad femininet får man leta efter.
Den postindustriella spellokalen i den urblåsta Finkeramiska fabriken betonar på både gott och ont en bunkerstämning. Inte så bra för att illustrera de ryska vidderna. Men desto bättre för att gestalta sinnesstämningen hos de groteska troll som skapar en blodbesudlad öken och kallar det fred.
Gå till toppen