Aktuella frågor

Debattinlägg: "Antarktis har länge varit det bästa internationella exemplet på hur allvarliga suveränitetskonflikter kan undvikas genom förebyggande diplomati."

I andra sammanhang som till exempel i FN:s säkerhetsråd tar Sverige på sig en ledande roll i det konfliktförebyggande arbetet. Det är också ett inslag i bilden av vårt land som stärker vår trovärdighet internationellt. Därför är det ytterst allvarligt med regeringens minskade engagemang för forskning och konflikthantering när det gäller Antarktis. Det skriver åtta diplomater och forskare som är engagerade i olika frågor kring Antarktis.

Sveriges engagemang för konfliktförebyggande politik, forskning och resursutnyttjande i Antarktis har minskat dramatiskt de senaste åren. Regeringen måste nu måste ta sitt globala ansvar och åter prioritera Antarktisfrågorna.
För oss som följt det svenska politiska agerandet är det tydligt hur regeringarna sedan 2010 har ändrat prioritering från polarfrågor till Arktisfrågor, vilket inneburit att Antarktis blivit nedprioriterat. UD utser inte längre en polarambassadör med uppgift att bevaka Antarktis vilket innebär att Sverige retirerat till en passiv roll i samarbetet kring Antarktis. Detta sker i ett kritiskt läge med stora förändringar och där politiska vindar underblåser polarisering mellan länderna som deltar i samarbetet.
Antarktis har länge varit det bästa internationella exemplet på hur allvarliga suveränitetskonflikter kan undvikas genom förebyggande diplomati. Kontinenten är det enda landterritoriet i världen som styrs genom ett internationellt fördrag, Antarktisfördraget. Fördraget, som ligger utanför FN:s ramverk, stadgar att Antarktis endast skall användas för fredliga ändamål. Antarktisfördraget är präglat av forskningens villkor och ändamål men inkluderar områden som miljöskydd, turism och naturresurser. Det rymmer även säkerhetspolitik och militärstrategi. Det är därför viktigt att UD fyller sin roll och samordnar arbetet mellan de olika sakdepartementen, samt ger vägledning om hur polararbetet ska bedrivas.
Men istället har UD överfört ansvaret för representation vid Antarktisfördragets partsmöten till Utbildningsdepartementet. Att Sverige inte längre företräds av en ambassadör från UD noteras med höjda ögonbryn av övriga parter som frågar sig om Sverige har tappat intresset för det internationella Antarktisarbetet och hur det hänger ihop med det svenska intresset för konfliktförebyggande politiskt arbete och en aktiv klimat- och miljöpolitik.
Jordens två polarområden präglas båda av is, kyla och stora årstidsvariationer. Men medan Arktis är ett istäckt innanhav omgivet av stora landområden är Antarktis en nedisad kontinent omgiven av världshav. För att förstå och kunna förutsäga klimatet är observationer och analys av Antarktis atmosfär, hav, snö, is och permafrost viktiga. Havsytans nivå skulle höjas med 60 meter om inlandsisen på Antarktis skulle smälta!
Sverige spelade tidigt en viktig roll inom Antarktisforskningen. Otto Nordenskjöld, den första rektorn för det som sedermera blev Göteborgs universitet, var en pionjär som bland annat ledde den berömda expeditionen 1901-03 till Antarktiska halvön och upprättade en station på Snow Hill. Många geografiska platser som vikar, sund och öar namngavs av Otto Nordenskjöld, till exempel ön Vega, sundet Antarctic (namngett efter Nordenskjölds skepp som sedan förliste där) samt den enorma Larsen-isen döpt efter Antarctics skeppare. Expeditionen gav ett enormt vetenskapligt material och ledde till stora framsteg inom forskningen, till exempel befästandet av kontinentaldriftsteorin genom fossilfynd. Station Wasa som invigdes 1989 gav Sverige en egen forskningsstation i Antarktis vilket lade grunden till omfattande forskningsprogram med glaciologi, geologi och marin forskning. Som exempel kan nämnas djupborrningar i inlandsisen vilket ger en bild av klimatet under hundratusentals år. Svenska forskare och tekniker har spelat en betydelsefull roll i astrofysikprojektet på Sydpolen, och statsisbrytaren Oden var under flera år en viktig resurs för amerikansk och svensk forskning i Antarktis kustvatten.
Antarktis vilar på enorma naturresurser som förvaltas i dess unika modell för fredlig internationell samverkan. En särskild organisation inom Antarktisfördraget, CCAMLR, reglerar fiske och marin miljö i omgivande havsområden. CCAMLR är världens enda förvaltningsorganisation som aktivt integrerar miljö- och fiskeförvaltning. Genom ett banbrytande beslut 2016 inrättade CCAMLR världens största marina skyddsområde, stort som Skandinavien, i det antarktiska Rosshavet.
Sverige har varit part i Antarktisfördraget sedan 1984, och har sedan dess haft en aktiv roll där och i CCAMLR och varit pådrivande i miljöfrågor. År 2005 stod Sverige värd för statspartsmötet som bland annat ledde till antagandet av rättsliga ansvarsregler för miljöskador i Antarktis. Fram till år 2010 företräddes Sverige vid de politiskt centrala mötena inom fördraget och CCAMLR av en ambassadör med samordnande funktion från UD.
Som i flera andra sammanhang, till exempel i Säkerhetsrådet där Sverige tar på sig en ledande roll i det konfliktförebyggande arbetet, bidrar Sverige med politik, forskning och kompetens till Antarktis utöver sin storlek. Detta är ett inslag i bilden av vårt land som stärker vår trovärdighet internationellt. Vi anser det ytterst allvarligt att regeringen minskat denna trovärdighet.
Antarktisforskningen är viktig och behöver en tydlig politisk och diplomatisk förankring. Regeringen måste åter utse en ambassadör med ansvar för Antarktis och se till svenskt deltagande i Antarktisfördraget och CCAMLR sker på högre nivå än idag och med mer resurser. Regeringens argumentation för förebyggande diplomati får inte bara vara retorik i Säkerhetsrådet. Den måste återspeglas också i politiken!
Bo Fernholm, professor emeritus, Naturhistoriska riksmuseet
Per Holmlund, professor i glaciologi, Stockholms universitet
Anders Karlqvist, tidigare chef, Polarforskningssekretariatet
Eva Kettis, tidigare polarambassadör
Sven-Olof Petersson, tidigare ambassadör i Australien och tidigare styrelseordförande SIPRI
Greger Widgren, tidigare ambassadör för Antarktisfrågor
Anna Wåhlin, professor i oceanografi, Göteborgs universitet
Gå till toppen