Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Linda Fagerström: En etervirvel i Helsingborgs konstdebatt

Helsingborg är rikt på offentlig konst. Men hanteringen av den har varit dålig.

"Etervirvel" av Matti Kallioinen
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
En sommarbesökare i stan blir varse konsten redan efter att ha klivit ut från Knutpunkten, där Carl Magnus bronsskulptur ”Bon voyage” möter. En bit fram kan man stanna vid Sven-Ingvar Anderssons vattensprutande ”Ring” som är fast förankrad i kajen, för att rikta blicken ut mot sundet där Carl Milles ”Sjöfartsgudinna” skymtar, balanserande på sin kolonn. Ytterligare en bit framåt längs kajen, hörs snart porlet från det vatten som strömmar över Betty Engholms ”Vattenmosaiker” i Höganäskakel – eller blåbärspajerna som de kallas till vardags. Strax bakom, vid Stortorget, ståtar Magnus Stenbock i brons på sin piedestal, där han stått sedan John Börjeson gjöt honom i brons 1901.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen