Kultur

Rakel Chukri: Dissidenten som vägrade hata

Liu Xiaobo var villig att betala det högsta priset för sin demokratiska övertygelses skull. I veckan har vi fått se hur motsatsen till detta kan se ut i Donald Trump Jr som tog risker bara för att utöka sin egen makt, skriver Rakel Chukri.

I torsdags bjöd Zhou Family Band från Kina på en enastående konsert i Pildammsparken i Malmö. Sexhundra år gamla folkvisor lät som experimentell jazz när musikerna härjade loss på scenen i vilda improvisationer. Plötsligt sänktes tempot och det blev dags för ett klassiskt begravningsstycke.
När den högtidliga melodin spelades kunde även den gudlöse tro på att högre makter hade arrangerat stunden, för några timmar tidigare hade beskedet kommit om dissidenten och fredspristagaren Liu Xiaobos död.
Hans öde är ett vår samtids mest imponerande och smärtsamma. Liu Xiaobo var en av ledarna under studentprotesterna 1989. Två decennier senare deltog han i författandet av Charta 08 som krävde demokratiska processer i Kina. För detta dömdes han till elva års fängelse för ”uppvigling”. I torsdags dog han, blott 61 år gammal, för att diktaturen förvägrade honom vård för sin levercancer.
Liu Xiaobos fall visar hur regimen kombinerar grymhet med feghet, något som New York Times ledarredaktion skrev om i fredags: Kina är en tung internationell spelare med kärnvapen men är ändå livrädd för demokratiaktivister vars enda vapen är ordet.
Demonstranter i Hongkong sörjer fredspristagaren Liu Xiaobo. (AP Photo/Vincent Yu)Bild: Vincent Yu
Under de sista åren i fängelset fick Liu Xiaobo inte ens hålla sin frus hand när hon kom på besök. Trots det kände Liu Xiaobo inget hat. I en av sina tidigare artiklar förklarade han den pacifistiska inställningen: ”Hatet kan nämligen fräta sönder en människas intelligens och samvete. En fientlig inställning förgiftar nationens ande, ger upphov till grymma och dödliga strider, förstör samhällets tolerans och mänsklighet, och hindrar en nation från att utvecklas mot frihet och demokrati.”
Internetcensuren i Kina – som hjälpts fram av västerländska företag – är så stor att många kineser inte ens känner till att Liu Xiaobo är borta. Men orden finns kvar. De som har haft förmånen att läsa honom möter en sann intellektuell som aldrig var rädd för att rannsaka sig själv. I samlingsvolymen ”Jag har inga fiender, jag hyser inget hat” finns texter där han diskuterar sin egen roll på Himmelska fridens torg 1989. Trots att hans insatser räddade otaliga liv kämpade han efteråt med skuldkänslorna, att han själv blev berömd samtidigt som namnlösa offer ruttnade bort under jorden eller i fängelser.
Liu Xiaobo tänkte inte bara igenom sina strategier, han var även villig att betala det högsta priset för sin demokratiska övertygelses skull. I veckan har vi fått se hur motsatsen till detta kan se ut i Donald Trump Jr, äldste son till USA:s president. Junior är rikemansungen som tog risker bara för att utöka sin egen makt. I månader har han ljugit om Rysslands inblandning i det amerikanska presidentvalet och han har i dagarna närmast skrutit om hur smart det var att träffa en rysk advokat som utlovade sitt och Moskvaregimens stöd till valkampanjen.
Trumpdynastin har visat vad som händer när politik reduceras till falsk populism: vallöften och lagar bryts eftersom det enda målet är att berika den egna klanen. Liu Xiaobos kamp var däremot alltid inriktad på att hjälpa andra, även om det innebar hans egen undergång. Inför rättegångsdomen 2009 skrev Liu Xiaobo att han skulle ta emot rättens dom utan att klaga eftersom kampen för yttrandefriheten var moraliskt riktig. Till frun Liu Xia, hans viktigaste stöd, skrev han: ”Om jag krossas till ett pulver kommer jag att omfamna dig med stoftet.”
Han uppvisade en styrka som några av världens mäktigaste ledare saknar. När G20-mötet i Hamburg ägde rum låg Liu Xiaobo för döden, förvägrad att kommunicera med omvärlden ens under sina sista timmar. Men ingen av de övriga nitton ledarna vågade konfrontera president Xi Jinping med detta.
Gå till toppen