Kultur

Arvid Jurjaks: "En liten gnutta knark, sex, lite politik och så framtidsångest"

Tove Lo, Artist.

Det vanligaste felet som sommarpratare gör är att inte välja en berättelse och sedan stanna vid den. Jag tänker på det när jag hör Tove Los Sommar i P1. Det börjar i barndomen i Skåne, går via ungdomsåren i Stockholm och sedan vidare ut i världen som en av 2010-talets mest intressanta svenska popartister.
Här behandlas allt. Rymma hemifrån, krossat tonårshjärta, ätstörningar (som hon nu för första gången berättar om offentligt), bilda band på gymnasiet, skriva låtar i USA, turnera. En liten gnutta knark, sex, lite politik och så framtidsångest.
Allt väldigt öppenhjärtigt och ärligt. Men jag önskar att Tove Lo hade saktat ner någonstans på vägen och sagt: ”Det här vill jag verkligen berätta om.” Och nej, jag förväntar mig inte att det ska handla om tonårens ätstörningar. Den berättelsen tar hon redan sats inför. Knarket? Sexet? Inte nödvändigtvis.
Den generationsspecifika rädslan för närhet, ansvar för andra, samt paniken inför begreppet ”rota sig” löper som en röd tråd genom programmet. Jag antar att det är det som det handlar om.
Här sitter jag och väntar på en perfekt stiliserad resa på nära håll ner i djupet. Ungefär som en del av Tove Los låtar. Istället får jag en ganska vanligt berättad berättelse – med oss lyssnare på behörigt avstånd.
Läs alla artiklar om: Sommarpratarna 2017
Gå till toppen