Kultur

”Jag läser hennes böcker som en motståndshandling”

Maria G Francke vaneläser Camilla Läckberg och gillar det.

Bild: Magnus Ragnvid
Det finns en värld där man köper texmexost till tacosmiddagen. Om man skriver en roman skulle det vara väldigt lätt och frestande att exotisera den världen, men det skulle inte falla Camilla Läckberg in. Hon låter Erica Falk lägga upp osten vid kassan, betala och gå ut. Och bara det gör henne smått unik som författare.
Erica Falck är inte det minsta unik. Författaren, polishustrun och den (o)frivillige privatdeckaren som är huvudperson i Läckbergs Fjällbackasvit är nästan generande vanlig. Kanske smartare än de flesta, och med en förmåga att se igenom människors lögner som är lite större än hos gemene man – men annars en helt vanlig småbarnsmamma som kämpar med vardagslogistiken och funderar på middagsval, barnuppfostran och njuter av ett glas vin eller två när lugnet lagt sig på kvällen.
Kanske är det därför jag har ett gott öga till Camilla Läckbergs böcker. De utger sig inte för att vara något annat än vad de är, och dessutom gör det ständiga hackandet på henne att jag bara av den anledningen vill jag läsa hennes böcker som en motståndshandling. När Fredrik Reinfeldt sa att hans semesterlektyr hade bestått av fyra Läckbergdeckare för några år sedan resulterade det i en bisarr debatt vars eventuella kröning var en krönika i Aftonbladet med rubriken "Reinfeldt slår alla rekord i vulgaritet".
Men såhär är det också: I våras kom den tionde deckaren i Fjällbackaserien – "Häxan" – och den ligger just nu fyra på försäljningslistan i Sverige. Detta gör mig skadeglad å Camilla Läckbergs vägnar.
När jag börjar fundera på den här texten så lunchar jag med min allra äldsta vän, som jag tänker att jag känner ganska bra. Min öppningsreplik är "om jag säger Camilla Läckberg, vad säger du då?" men svaret är överraskande. Svar jag hade förväntat mig var till exempel 1) framgångsrik deckarförfattare, 2) pr-geni, 3) jag såg att hon slutade blogga med sin man i förra veckan, 4) har inte läst henne, 5) var det hon som fick barn med vinnaren i "Expedition Robinson", 6) haha, vad roligt det där var som Leif GW Persson sa om hennes böcker.
Istället säger han "eeeeehh, jaaaa, vem är nu det?". Jag tror att han driver med mig men det gör han inte.
I min värld är det lika omöjligt att inte ha koll på Camilla Läckberg som på Melodifestivalen eller på att julafton varje år infaller den 24 december. Även om man inte skulle läsa hennes böcker är det svårt att undgå de debatter hon med ojämna mellanrum orsakar och som tar stor plats både i kvällstidningar och på sociala medier.
Alla – nåja, nästan alla – tycker något om henne och hennes böcker och hon är en av dem som det verkar fritt fram att ha en åsikt om (som författare) även om man inte har läst böckerna. Det är en särskild kategori personer som råkar ut för det där, oftast kan man sätta epitetet "folklig" på dem.
Ibland tänker jag att hon själv triggar igång uppståndelsen. Hon tillåter sig att vara självgod och klappa sig på axeln när hon är nöjd med något hon har gjort. Det gillas inte av alla. På Camilla Läckbergs Instagramkonto, där hon har 182 000 följare, är hennes öppenhet både generös och underhållande. Men hon får alldeles för ofta ägna eoner av tid åt tröstlösa diskussioner med följare vars åsikter om barnuppfostran, träning eller något annat brännbart ämne skiljer sig från författarens. Jag tänker att hon vid det här laget hade hunnit med ett par romaner till om hon skippat att bemöta en del av oförskämdheterna.
En del av hatstormen har hon emellertid skrivit in i "Häxan". Det är när Erica funderar på sin föräldraroll som det sipprar in lite citat som hade kunnat komma direkt från Läckbergs eget Instagramflöde. Även Cecilia Ehrling från "Let's dance" (Camilla Läckberg gick själv långt i tävlingsprogrammet 2012) är inskriven som cha-cha-lärare på en möhippa. En del av romanen utspelar sig på 1600-talet och det gör den lite baktung – jag skulle gärna ha velat slimma ner romanen en del, bland annat genom att gå hårt åt dessa partier – men i övrigt är den väldigt mycket här och nu.
Liksom texmexosten. Alltså, vad är det? Jag googlar och inser att det finns. Det är en påse med helt vanlig riven ost som passar till "kryddig" mat, varken mer eller mindre. Är jag en snobb nu?
Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!
Mejla oss!
Gå till toppen