Vi har tidigare berättat om hur kolonisterna har varit på en ständig resa i staden. När bostäder har behövts, har koloniområdena många gånger fått flytta på sig. På 1960-talet var flyttlassen särskilt många. Kolonistuga efter kolonistuga skulle flyttas från centralt belägna områden till nya platser utanför stan. Ofta var det Marianne Nilssons pappa Lennart Olofsson, boende på Lussebäcken, som stod för transporten med traktor och specialbyggd vagn.