Helsingborg

Vem är jag nu – utan stödhjulen?

Jag är en trasa. Tom. Trött. Sliten. Öm. Stolt. Tom… En känslomässig berg-o-dalbana ger sina eftersvall nu när jag sitter vid mitt köksbord igen. Tiden har rusat OCH stått still. Tiden har varit min fiende OCH min vän. Förra lördagen bubblade euforin och vi sprudlade av lust att påbörja den långa resan ner mot Paris. Ikväll känns det som en evighet sedan. Allt som fyllt våra dagar, timmar, minuter och sekunder har gett minnen för livet. Jag har nog aldrig sovit så lite som jag gjort den här veckan. Kroppen slut men knoppen full av tankar, bilder, intryck. Sortera och lägga till rätta. Och varje ny dag har varit en gåva. En utmaning både psykiskt och fysiskt. Det har funnits dagar då jag tänkt: NU SKITER JAG I DET HÄR! JAG ORKAR INTE ETT ENDA TRAMPTAG TILL! JAG SÄLJER CYKELN PÅ BLOCKET IKVÄLL OCH TAR FLYGET HEM!!!! Men så blev det inte. Metrar blir kilometer som i sin tur blir många många mil.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen