Min sport

”Däcken håller max fem minuter, men det är värt det”

Av:
Sofia KristofferssonTom Wall
Sport

Rasmus Möller lägger ner hela sin själ i driftingen. Men alla timmar i garaget och allt slit för att få ihop det ekonomiskt betalas tillbaka bara av några sekunder på motorbanan.

Rasmus Möller beskriver känslan av att sitta i en driftingbil som svävande.
– Det är som att åka berg- och dalbana. Bilen ligger upprätt 90 grader men du färdas framåt och det känns verkligen som att du svävar. Hela den känslan är väldigt magisk.
Det känns verkligen som att du svävar. Hela den känslan är väldigt magisk.
Han har kört drifting sedan han var 17 år och satsar fullt ut på sin hobby.
– Det är där jag lägger all min tid, mitt engagemang och mina pengar.
Första driftingtävlingen för året är alltid Påsksladden på Elmia i april. Därefter är det olika evenemang minst 1-2 gånger i månaden fram till säsongen tar slut i september. ”Det är fullt upp”, säger Rasmus Möller.Bild: Tom Wall
Hans nuvarande bil är en Nissan Silvia S14. Motorn levererar 600 hästar – 225 färre än hans förra som gick sönder på Mantorp för en månad sedan.
– Det funkar att köra med 600 hästar också faktiskt. Men ju mer effekt desto roligare är det såklart.
Alla driftingbilar är vanliga produktionsbilar med en skyddsbur inuti. Ett vanligt kännetecken är att de har en hydraulisk handbroms med lång spak.
– Det är för att du ska kunna låsa bakhjulen. Ute på de stora banorna accelererar vi upp till 200 kilometer i timmen och gör sedan en entry där vi drar i handbromsen och flickar ut bilen på sladd.
Många tror att drifting bara handlar om att slira runt och spinna med hjulen. Men det är tvärtom.
Driftingbilarnas chassin är specialbyggda i både fram- och bakvagn.
– Våra framvagnar kan styra ungefär dubbelt så mycket som en vanlig bil för att vi ska kunna åka så brett som möjligt. Min bil kan åka 90 grader utan att snurra.
Bakvagnen är byggd så att förarna ska få bra grepp.
– Många tror att drifting bara handlar om att slira runt och spinna med hjulen. Men det är tvärtom. Vi ska ha så mycket grepp som möjligt och åka så fort det bara går så brett som möjligt.
Bild: Tom Wall
Jag älskar att köra bil och för mig är det viktigt att bjuda publiken på en bra show.
Medan vissa kör SM kör Rasmus Möller mer frikörningsevents. Han gillar showmomentet och ibland tar han med passagerare ut på banan.
– Jag älskar att köra bil och för mig är det viktigt att bjuda publiken på en bra show. Att du kan göra det eller ge en åktur till någon som kommer att minnas det för resten av sitt liv är viktigare än att tävla och vinna.
Men han tävlar också. Han kör i Gatebil Drift Series som består av fyra deltävlingar som alla går under gatubilsfestivaler.
Fakta

Rasmus Möller

Ålder: 23 år

Bor: Hemma hos mamma i Kvidinge. ”Det är en förutsättning för att jag ska kunna ha råd med detta.”

Familj: Mamma och storebror Marcus.

Utövar: Drifting

Kör: Nissan Silvia S14

Sysselsättning: Jobbar heltid som lastbilschaufför.

Intressen: ”När jag inte jobbar eller fixar med bilen så vet jag inte vad jag gör. Jag lägger väldigt mycket fokus på jobbet för att få ihop pengar.”

Driftingen utvecklades i Japan på 80-talet och kom till Europa och USA 2005. Det är en bedömningssport där två bilar kör på banan samtidigt och där den ena bilen jagar den andra. Efter en runda byter man.
– Du ska ligga så brett som möjligt på den bästa linjen genom banan och köra så fort som möjligt. Andrabilen ska ligga och spegla den andras linje.
Tre domare bedömer förarna efter kriterierna hastighet, linje genom banan och hur brett bilen sladdar.
– När du åker brett med bilen i mycket vinkel sjunker hastigheten så du vill ha en snabb bil som accelererar mycket. Det är därför vi har mycket hästkrafter i motorn och däck som är så klibbiga att vi kan åka fort men också jättebrett. De momenten tar ut varandra.
Rasmus Möller behöver sponsorer för att kunna satsa på sin sport, för däckbytena blir dyra.Bild: Tom Wall
Ute på banan håller däcken max fem minuter.
Däcken är en driftingförares största utgift och bara under fotograferingen med HD-Sporten tvingas Rasmus Möller göra ett däckbyte.
– Ute på banan håller de max fem minuter.
Ett set däck kostar minst 1000 kronor och därför är hans sponsorer helt ovärderliga. Han hade inte kunnat satsa på samma sätt om det inte vore för dem, men han jobbar också mycket för att ha råd.
– Jag är lyckligt lottad som har ett starkt stöd från mina sponsorer. Men även om du har en däcksponsor så täcker det kanske bara två events på året. Därefter får du själv betala.
Han tycker ändå att det är värt det alla dagar i veckan.
– Om du jämför med de timmarna du lägger i garaget och all förberedelse så blir de få sekunderna bakom ratten liksom magiska. Det är en frihet när det bara är jag och bilen på banan. Allting är värt det till slut, hur mycket du än har kämpat, slitit och gråtit i garaget så betalar det bara av sig direkt.
HD-sporten följer upp förra sommarens artikelserie och precis som i fjol kommer vi att rikta strålkastarljuset mot mindre sporter och idrottspersoner som sliter i det tysta. Årets serie kallar vi kort och gott för "Min sport" och detta är första delen. Tipsa oss gärna om personer som du tycker att vi borde träffa. Skicka ett mejl till sporten@hd.se.