Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Gästskribenten

Ann-Sofie Dahl: Ann-Sofie Dahl: ”Staten är faktiskt inte god och vill oss inte självklart väl.”

Bild: efab
Devisen står inristad med guldbokstäver:
”Tänka fritt är stort
Men tänka rätt är större”.
Ett udda citat att pryda en universitetsbyggnad, kan man tycka, för det är ovanför entrén till Uppsala universitets aula som raderna ovan står att läsa.
Att ”tänka fritt” borde förstås vara en självklarhet i den vetenskapliga världen. Men den andra raden, om att tänka ”rätt”? Vad i hela friden gör den på en universitetsfasad, i det som ska vara den fria akademin?
Okej, citatet är från 1700-talets slut och präntades inte direkt dit igår, men ingen har så vitt jag vet kommit på tanken att måla över det sedan dess.
Och än idag känns det märkligt aktuellt. Att ”tänka rätt” uppmanas vi ju oupphörligen till i Sverige, från allehanda instanser som villigt låtit sig rekryteras för ändamålet. Public service är bara en.
Det uppsaliensiska mottot skulle nästan lika gärna kunna vara vårt lands.
För även om uppmaningen om att tänka rätt låter som direktiv utfärdade av någon obskyr regim – från Nazityskland till Sovjetkommunismen till dagens Turkiet – gäller liknande tankegångar här hemma.
Från dag ett matas vi svenskar med budskap om vad som är ”rätt” uppfattningar och tankar, mer eller mindre subtilt förmedlat. I förskolans – förskolans – läroplan listas de värderingar som de små ska skolas in i, och på den vägen är det sen, livet igenom för den arme svensken.
Demokrati och allas lika värde är förstås viktigt att få fram när intoleransen och kvinnoförtrycket brer ut sig på svenska gator och torg. Men under det högre målet vimlar det av värderingar som maskerats till objektiv sanning.
I ovan nämnda universitetsvärld gäller det att lägga sig i rätt ideologiska fåra för att ha minsta chans till forskningsanslag och tjänster. Genusperspektivet ska med, även när det är totalt irrelevant för forskningsämnet.
I sant liberala Danmark, där individens frihet är mer än ett tomt slagord, skakar vänner och kolleger åt det stolliga grannlandet.
Ta förslaget för några år sedan om att införa obligatorisk skolmat. Så praktiskt: alla barnen skulle få näringsrik mat och föräldrarna slippa morgonstresset med de små telningarnas madpakker.
Istället tog det hus i helskotta; inte ska någon överhet bestämma vad de små danskarna ska få i sig till frokost! Hellre osunda chokladmackor som vi brer hemma i köket än statens näringsriktiga kost. Menade danskarna, och förslaget föll.
Så funkar inte svensken som följer anvisningarna på tv:s Anslagstavlan, och som lydigt åt sina 6-8 skivor bröd när det begav sig. Fast det budskapet gäller förstås inte längre; staten ändrar sig emellanåt. Som gränserna som den ena veckan aldrig skulle stängas och veckan därefter stängdes.
Men staten är faktiskt inte god och vill oss inte automatiskt alla väl. För inte så länge sedan steriliserades till exempel förståndssvaga så att de svenska generna inte skulle riskera att försämras.
Där tänkte den socialdemokratiskt styrda staten uppenbart fel.
Gå till toppen