Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Gästskribenten

Ingrid Runsten: ”Ge Öresund ett miljöskydd värt namnet.”

Fria bad, en av Helsingborgs populäraste badstränder. Men det är problem med vattenkvaliteten.Bild: Tom Wall
Efter ösregn kommer sol. Åtminstone solglimtar, så det gäller att passa på att gå och bada. Vattnet ser hyfsat ut på min badplats i Helsingborg, men tarmbakterier syns knappast för blotta ögat. Det finns en app att ladda ner som ger en prognos om badvattnet – den säger 18 grader och okej vattenkvalitet. Men den har visat grönt tidigare när det i själva verket varit otjänligt vatten – just efter ösregn. Och jag är varnad, på kommunens hemsida står att det kan vara olämpligt att bada efter kraftiga regn.
Då händer det nämligen att det bräddas – för att undvika översvämningar rinner orenat avloppsvatten rakt ut i Sundet tillsammans med regnvatten. Först 2050 är ledningarna som blandar regnvatten och avloppsvatten helt bortbyggda, enligt besked från NSVA, Nordvästra Skånes vatten och avlopp AB, i Helsingborgs Dagblad. Argumenten för att inte göra det snabbare är kostnaderna och att det skulle innebära för stora ingrepp i stadslivet.
Helsingborg är inte den enda kommunen längs Öresund med liknande problem – och ju större kommun desto fler ledningar att bygga om. På NSVA:s hemsida finns upplysningar om bräddning och Helsingborgs stad har information om provtagningen på badvattnet. Det är alltså ingen brist på information, men väl på ambition.
Staden är med rätta stolt över sina badstränder – badbryggor och stränder avlöser varandra med Fria bad som paradstranden. Men där måste kommunen avråda från bad enligt EU-regler efter för många plumpar i protokollet under de senaste åren. Årets miljökommun vill vara en turistmagnet men kan inte fixa badvattnet – åtminstone inte fullt ut förrän under seklets andra hälft.
Öresund är en gemensam resurs där många ska samsas och intressen kolliderar. Det är en hårt trafikerad internationell farled där det inte råder lotstvång på grund av ett traktat från 1837 om fri passage. Lots är enbart en rekommendation, även för fartyg med miljöfarlig last. Att hålla tummarna för att det ska gå bra räcker inte.
På den danska sidan fortsätter sandsugningen från bottnar som är barnkammare för många arter. Det är sand som används i betong för att bygga vägar och hus – inte minst för att bygga ut Köpenhamn.
Trålförbudet från 1932 har räddat kvar torsken, men har fått försvaras mot kortsiktiga ekonomiska intressen och tjuvfiske. Det måste ständigt göras – nu i sommar har Öresundsakvariet varnat för att tjuvfisket ökat igen. Det är inte bara de stora torskfångsterna som är problemet utan också den bottenskövling som blir resultatet av trålningen.
Lotstvång, stopp för sandsug, för tjuvtrålare och för orenat avloppsvatten – angeläget för att Öresund ska vara lika välmående som det ser ut en solig dag.
Att skärpa miljöskyddet för Sundet – gärna i form av ett marint reservat – är en gemensam angelägenhet för Sverige och Danmark som är lika viktig som nya fasta förbindelser. Det är dags att ge Öresund ett miljöskydd värt namnet.
Gå till toppen