Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Orkidéerna blommar fortfarande i Zackows mosse

I 36 år har Naturvårdsföreningen i Kullabygden vårdat unika Zackows mosse. Och ännu kan man hitta den sällsynta orkidén gulyxne här.

Mandelblom, kattfot och blå viol. Under lördagen arrangerade Naturvårdsföreningen "Ängens dag" på en rad platser i landet.
Kullabygdens avdelning samlades i Zackows mosse för att röja, utrustade med bland annat liar.
Det har man gjort i 36 år, sedan mossen, som ligger mellan Nyhamnsläge och Brunnby, återupptäcktes i början av 80-talet.
Göran Paulson, Lasse Blychert och de andra i föreningen på väg mot mossen.Bild: Emmalisa Pauly
På senare år har föreningen haft hjälp att hålla mossen i skick av kreatur från Brunnby boställe.
– Ängen är ett resultat av människans arbete och djurens mular. Det krävs arbete om man ska bevara den, säger ordföranden i föreningen, Ulrik Alm.
Ulrik Alm.Bild: Emmalisa Pauly
Zackows mosse är ett så kallat rikkärr. Marken är rik på mineraler, som kalcium, men fattigare på näring.
Det skapar förutsättningar för ett alldeles särskilt artliv.
I Zackows mosse är guldklimpen gulyxne, en sällsynt orkidé. I fjol hittades 200 exemplar, men i år har bara åtta upptäckts.
– Men det går inte riktigt att dra några slutsatser av det. Antalet exemplar går i kraftiga vågor, säger Bo Petersson.
Han vet vad han talar om. Han är hedersledamot i Kullabygdens naturvårdsförening. Och första gången han satte sin fot på mossen var 1981.
– De första åren, innan vi fick hjälp av djuren, stod gräset upp hit, säger han och måttar i brösthöjd framför sig.
Det är inte bara sällsynta orkidéer som trivs, det gör grodorna också.Bild: Emmalisa Pauly
Lasse Blychert längst fram och de andra medlemmarna i Naturvårdsföreningen Kullabygden lägger många timmar för att vårda Zackows mosse.Bild: Emmalisa Pauly
Föreningen arbetar på platsen flera gånger varje år.
Och mossen verkar må bra av omvårdnaden. Det visar de inventeringar som föreningen gör.
Kerstin Bergelin, också hon hedersledamot i föreningen, visar upp en samling svampar,
– Det är rödskivling och vaxskivling. Att de finns här är ett gott tecken, säger hon.
Rödskivling och vaxskivling.Bild: Emmalisa Pauly
Gå till toppen