Med andra ord

"Till och med feministen Anders Borg."

Pontus Nisson:
Det är förståeligt att Heidi Avellan, som liberal, väljer att fokusera på problematiken i att fördöma en hel grupp för en enskild individs snedsteg (12/8), men ur ett feministiskt perspektiv är det att undvika det stora problemet. Borg – som när han säger sig vara feminist fördömer idén om att den som är manligast är bäst och mest värd – behövde enligt uppgifter plötsligt hävda sin manlighet och trycka ner kvinnor med sexistiska kommentarer. På vilket tydligare sätt kan man bekräfta ojämlikhet mellan könen än genom att behöva lyfta fram manlighet som främsta personliga tillgång att hävda sig med när man känner sig försvagad och stressad?
Ansvaret för hur könsnormer ständigt formas ligger på alla individer. Även kvinnor. Förlegade könsnormer föreslår inte bara att det är manligt att vara överordnad utan också att det är kvinnligt att acceptera det.
Vad Borgs agerande visar är att även om inte ”män” är sexistiska, så kan vilken man som helst vara det. Till och med feministen Anders Borg.
Sexism är ett effektivt vapen som alla män kan ta till för att stärka män och försvaga kvinnor. Ett vapen som inte har alls samma effekt om kvinnor använder det mot män. Det är dags att forma en manlighet som inte har tillgång till det vapnet. En manlighet som inte känner behovet av det övertaget. Visst ligger det ansvaret på individen, men det är ett ansvar som alla individer bör ta. Oavsett könstillhörighet.
Peder Andersson:
Jag håller med Birgitta Ohlsson (L) om att skolan ska kunna erbjuda alla barn möjlighet att göra klassresan (Aktuella frågor 10/8).
Men likt andra debattörer diskuterar hon hellre hur skolan borde vara än konkreta åtgärder. Förslagen inskränker sig till justering av lönen för personal i utanförskapsområden och införande av ”superteam”. Som om skolans genomklappning skulle bero på bristande kompetens hos lärarna i dessa områden.
Sedan 60-talet har man medvetet sökt sig bort från lärarledd undervisning och kunskapsförmedling och istället satsat på att eleverna själva ska ”forska” sig till kunskap, helst i form av grupparbeten. Denna uppfattning brukar kallas ”progressivism”. Utmärkande är även uppfattningen att det inte finns en objektiv, faktabaserad verklighet att förhålla sig till, utan att sanningen beror på vem betraktaren är. Således kan inte objektiv kunskap förmedlas, utan all undervisning måste ha sin utgångspunkt i elevens egna erfarenheter, vilket gör det svårt att exponera elever för andra idéer än dem de redan har. Inlåsningen av sinnet gör det inte enklare att bryta klassgränsen.
Under samma tidsperiod har vi avskaffat parallellskolesystemet och infört enhetsskolan. Den bygger på en naiv uppfattning om att elever med olika intressen, förutsättningar och motivation under nio år i samma klassrum, ska kunna bibringas samma kunskap, bara läraren är tillräckligt inspirerande och insatt i barnens sociala och psykologiska förhållanden. Facit blev sänkt kunskapsnivå och omfattande disciplinproblem. Vill Birgitta Ohlsson på allvar jobba för en kunskapsskola där klassresor är möjliga måste hon göra upp med progressivismen i skolan, verka för införandet av någon form av parallellskolesystem och återupprättandet av disciplinen. Det vore verkligt liberalt.
Mats Larsson:
I den privata vården behandlas en patient som en kund. En kund är man rädd om, annars står man utan arbete. I den offentliga vården är kunden mest ett besvär, som man gärna vill bli av med. Mer privat sjukvård, tack!
Gå till toppen