Att hoppa felfritt över hinder som är 160 centimeter höga är inget som varenda kuse klarar. Sökandet efter talanger i stallen har ofta lagts på stort hoppande hästar, inte alltid så snabba.
Men hinder med mindre tyngd i materialet, som är lättare att riva ner, har gett ett nytt läge.
– Man kan knappt blåsa på hindren, säger Henrik von Eckermann.
Hinder som ser stora och massiva ut blir en uppmaning till att hästarna att hoppa högt.
– Nu är det inte så mycket att titta på. Även svåra hinder kan mest vara några små plankor, säger von Eckermann.
I år, lagom till EM i Göteborg, har han klivit fram som stjärna i svensk hoppning. Tredje plats i vårens världscupfinal är höjdpunkten hittills för 36-åringen.
Von Eckermann öppnade eget stall i höstas, nära Bonn i Tyskland. Han tycker att hoppsporten förändrats på senare år, och pekar i första hand på hästarna.
Henrik von Eckermann ser en utveckling där man vill hitta hästar som är försiktiga, men kraftfulla, i sitt sätt att hoppa.
– Hästar som är vakna, säger han och tar Peder Fredricsons OS-silverhäst All In som exempel.
– En rätt liten häst, men med väldigt mycket "blod", säger von Eckermann om All In.
Med "blod" menar han kraft och känslighet, som i att vara försiktig.
– En häst som är för modig kanske inte är tillräckligt försiktig.
Att vara lagom försiktig är, som för oss människor, en balansgång.
– Modet måste vi ryttare ge hästen, säger Henrik von Eckermann.
Unga hästar med stor, sund försiktighet kan utbildas.
– Det känns kanske som att hästen inte kan hoppa så stora hinder. Men med ett bra management kan man ge den självförtroende att göra det, anser von Eckermann.
– Dessutom har de tillåtna maxtiderna i hoppning blivit kortare och kortare. Så vi behöver också snabbare, och mer reaktionssnabba, hästar.
Men hästarna kan förstås bli alltför skarpa i sin känslighet.
– Då blir den för hispig, så att man inte får kontakt, konstaterar Henrik von Eckermann.