Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Gästskribenten

Daisy Balkin Rung: ”Att vilja försvara sitt land har inget med krigshets att göra.”

Sverige behöver öva sina stridskrafter.Bild: Johan Nilsson/TT
Någon av herrarna Bismarck, Brecht eller Mao sade ”Ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans”. Detta är orsaken till att vi behöver öva och stärka vårt svenska försvar tillsammans med våra vänner i andra länder.
I september i år kommer den största militärövningen på tjugo år att äga rum i Sverige. Den har namnet Aurora 17 och pågår under tre veckor. Till sjöss, på land och i luften kommer cirka 19000 kvinnor och män öva tillsammans med ett flertal myndigheter och andra länder. Detta är stort i Sverige, där Försvarsmakten inte haft en övning av denna dignitet på väldigt många år.
Självfallet är det också en markering att vi nu satsar mer nationellt än vad vi gjort. För bara några år sedan lades nästan allt krut på utlandsinsatser. Äntligen, säger många, äntligen en riktigt stor övning. Sveriges försvar behöver öka den samlade förmågan att möta ett angrepp. Och vi måste samöva med andra länder för vi klarar oss inte själva om det värsta skulle hända. Även de närmast berörda myndigheterna behöver samöva.
Det är alltså inte en dag för tidigt för stor militärövning.
Trots en orolig omvärld finns det krafter som inte tycker att Sverige ska bygga upp ett försvar. De gamla tynande fredsrörelserna har vädrat morgonluft och dykt upp från intet. Lika välkommen som vi försvarsvänner tycker att övningen är, lika ovälkommen anser de så kallade fredsvännerna att Aurora är. De har nu alla samlats under det spirituella namnet ”Stoppa Aurora” och manar till kamp.
Bakom ”Stoppa Aurora” står Svenska fredskommittén, Kvinnor för fred, Nej till Nato, Kultur för fred, Sveriges fredsråd och Svenska kvinnors vänsterförbund lokalförening i Göteborg, för att nämna några.
”En krigsövning är alltid en förberedelse till krig”, kan man läsa på deras Facebooksida. Man bjuder in till aktioner och demonstrationer. En festival, ”No More War”, arrangeras och under en helg anordnas föreläsningar, fredsaktionsträning och seminarier på temat motstånd mot krig och förtryck. De uppmanar till aktiviteter för att ”fred bevaras genom diplomati, samarbete och samtal”.
Känner ni igen sättet och retoriken? Precis så lät det 1968.
I den allra bästa av världar skulle vi kanske kunna leva under devisen ”Make peace not war”. Men vi lever inte i den världen, den världen finns inte ens. Vi som verkligen älskar fred, lever i nuet.
Sverige måste, precis som övriga världen, anpassa sig till världsläget. Att sätta sig ner vid ett bord och prata med despoter har ju dessvärre visat sig omöjligt, de så kallade fredsvännerna må ursäkta.
En sak är säker, att vilja försvara sitt land har ingenting med krigshets att göra. Tvärtom, det är att värna demokrati, fred och vår frihet och rätten att leva som så som vi själva vill.
Det är nog dags för den så kallade fredsrörelsen att vakna upp och tänka efter vilken armé och vilka vänner den helst ser att Sverige har.
daisy.balkin@gmail.com
Gå till toppen