Gästskribenten

Carl Rudbeck: Carl Rudbeck: ”Många famlar i mörkret också med historiska kunskaper.”

Bild: Erik Nylund
William Faulkner, USA:s störste romanförfattare, skrev så här i Själamässa för en nunna: ”Det förflutna är aldrig dött. Det är inte ens förflutet.”
Den som aldrig så lite har följt med de senaste veckornas händelser inser hur rätt Faulkner hade och hur fel Francis Fukuyama tyvärr hade när han förkunnade att historien hade tagit slut.
I delstaten Virginia har man slagits om en statys vara eller inte vara, en staty som föreställer en slavägande general som ledde upproriska styrkor mot president Abraham Lincoln och unionen. De som kommit upp i åren minns bilder av störtade Stalinstatyer eller när en entusiastisk folkmassa kastade omkull en staty av Saddam Hussein. Eller hur talibaner sprängde sönder Buddhastatyer i Bamiyan. I Sverige har man livligt diskuterat en staty som föreställer en dam som använder en handväska som vapen.
Att döma historiens gestalter utifrån dagens moraliska måttstockar är förstås riskabelt; få håller måttet. Skulle man endast tillåta statyer av gestalter med fläckfria liv blev världen snart full av tomma socklar. Gandhi, Mandela och några till fick kanske vara kvar men många är de inte.
Allt detta får mig att undra om det är dags att förbjuda statyer av historiska hjältar och skurkar och ersätta dem med abstrakt konst. Alltså ta bort Karl XII och sätt i hans ställe Constantin Brancusis äggliknande skulptur som finns på Moderna museet i Stockholm. Det är svårt att föreställa sig hur Brancusis magiskt vackra föremål skulle kunna leda till kravaller.
Händelserna i USA visar att historia inte är något neutralt som bara finns där utan något som hela tiden används och konstrueras för onda eller goda syften där den enes terrorist är den andres befrielsehjälte, den enes heroiska krigarkung den andres folkmördare.
Borde inte historiker kunna hjälpa oss här? De måste ju kunna tolka dokument och andra spår som finns kvar för att sedan tala om för oss vad som rätt och fel. Men dokument är sällan entydiga. Att säkert fastställa vad som egentligen har hänt har aldrig varit lätt och i vår postmoderna, ironiska och skeptiska tid kan hela projektet tyckas naivt. Historien revideras ständigt, nya perspektiv förändrar synen på det vi trodde oss säkert veta. Man tvistar fortfarande om orsakerna till franska revolutionen och första världskriget.
Det sägs att vi kan lära av historien. Utan historiska kunskaper famlar vi i mörkret. Men uppenbarligen är det många som famlar i mörkret också med historiska kunskaper. Sådana kan lika gärna ge upphov till revanschism och hat som till bot, bättring och förståelse. Islamister är inte historiskt okunniga. De läser historien på sitt eget sätt och tycker sig då finna tusen år av oförrätter som rättfärdigar deras dåd. I fel händer blir historisk kunskap ett för omgivningen livsfarligt vapen.
Ibland önskar jag att folk struntar i det förflutna, att historien tar slut och att det var Faulkner som hade fel.
Gå till toppen