Gästskribenten

Sofia Nerbrand: Turbulenta tider. Svag politik.

Varningsskyltarna för svår turbulens har lyst ilsket under sommaren. Moderaterna brottas med inre konvulsioner, regeringen vinglar på ett smalt politiskt underlag och rötan i regeringskansliet och Transportstyrelsen har blottats.
I fredags avgick så Anna Kinberg Batra (M) som partiordförande, i lördags fick finansminister Magdalena Andersson (S) backa från två viktiga skattehöjningar och i söndags avskedade regeringen statsministerns statssekreterare Emma Lennartsson på grått papper.
Vi är inte vana vid att det skakar om på detta vis i svensk politik, men kontinentalplattorna rör på sig med stor friktion. Landskapet förändras. Olika syn på öppenhet, kultur och prioriteringar skär igenom partier och allianser. Förutsättningarna är för närvarande utomordentligt dåliga för att skapa politiska majoriteter och genomföra nödvändiga reformer. Att ens föra ett gediget samtal om förändringar på arbetsmarknaden för att fler ska få plats eller att diskutera vilka kriterier som ska gälla för att få tillgång till alla delar av välfärdsstaten känns avlägset.
Både Moderaterna och Socialdemokraterna har dessutom stora svårigheter som partier. M letar febrilt efter sin själ och ledare, S har förlorat sin regeringsduglighet och trovärdighet. Det intressanta politiska innehållet skyms av spel, intriger och den praktskandal som lagöverträdelserna, försöken till mörkläggning och bristande krisberedskap runt Transportstyrelsen faktiskt är.
Det finns mycket att önska angående kvaliteten i politiken helt enkelt.
Vad beror det på? Vad betyder detta framgent? Vilka ska kunna skapa ett brett liberalt mittensamarbete?
Om detta samtalar Heidi Avellan och undertecknad i det senaste avsnittet av podden PK-liberalerna. Varmt välkommen att lyssna.
.
Läs alla artiklar om: PK-liberalerna
Gå till toppen