Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Johanna Gredfors Ottesen: Leran sjunger långsamhetens lov på Konsten

Titti Persson bejakar den långsamhet som materialet dikterar och låter leran tala till oss, menar Johanna Gredfors Ottesen.

Titti Perssons lerfigurer på Konsten.

Titti Persson

KONST. Galleri Konsten, t o m 24/9.
Titti Perssons utställning på Galleri Konsten är generös trots det lilla format som lokalen kräver. Hennes keramiska verk ser till en början ganska likartade ut: ljusa, fint formade och helt eller delvis oglaserade. Men här finns också otaliga små variationer i form och teknik, med olika leror, subtila färgsättningar och små skillnader i strukturer och bearbetningar.
Hela tiden är det leran som material, eller dess egenskaper, som bestämmer verkens uttryck: en långsamhet och ett slags eftertänksamhet som kommer av den långa processen från mjuk lera till hårt gods. Persson bejakar denna långsamhet och låter den översättas till ett slags kommunikativ mening, där mänsklig kontakt tillåts ta plats och tid.
Verken består av olika installationer, med hundratals mindre föremål av olika slag uppbyggda som plattformar eller stora scener. En scen visar till exempel rymdlika objekt, satelliter, paraboler och trattar. En annan scen består av krossade, söndersmulade föremål, spruckna takrosetter och blåvita skärvor av östasiatiskt porslin, allt format och sönderskuret innan bränning.
Gemensamt för samtliga installationer är de små mänskliga gestalter som var för sig är knappt synliga i den väldiga massan av föremål, men som då och då förekommer i större kluster. I de små civilisationerna, i olika grader av kaos, står gestalterna i relation till varandra men kanske mest till den dekonstruerade miljön.
Det är tydligt att formen intresserar konstnären. Hon arbetar med föremål i olika nivåer, leker med proportioner och texturer, och emellanåt tar hon hjälp av strategiskt utplacerade speglar som förstärker eller förvränger perspektiven. Tilltalet är subtilt och öppet för tolkning, men sammantaget pekar det mot en tematik av inbördes relationer, positioner och proportioner, för såväl individer som grupper av individer eller objekt.
Det syns inte minst i verket ”Home”, en installation uppbyggd av speglar i olika nivåer och med hjälp av ett par möbler antydd rumslighet, där mängder av små figurer befinner sig i en tänkt rörelse, i grupperingar som leder tankarna till stora migrationer. I speglarna tvingas betraktaren möta sig själv i förhållande till andra, såväl de anonyma leden som individerna.
Med dessa figurer, var och en unik trots det stora antalet, hålls utställningen fint samman. Gestalterna fungerar som ett tänkt kitt mellan människa och civilisation: ingenting räknas, utom om det sätts i samband med mänskliga relationer, flöden, kontakter. Utan dem finns ingenting.
Gå till toppen