Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Joakim Thomasson: "Helsingborgs kultur styrs stick i stäv med de nationella målen"

Ser de inte lite mindre glada ut? "Det var inte oväntat att två helt skilda kultursyner skulle frontalkrock just på Dunkers", skriver Joakim Thomasson.Bild: Sven-Erik Svensson
Många har säkert förundrats över konstverket i fönstret på Dunkers. "Kommunal extas" är titeln på Mikael Paulis många ansikten som glatt och nyfiket tittar ut mot Sundstorget.
"Ser ansiktena inte lite mindre glada ut nu?" undrade en vän som passerade Dunkers i dagarna. Oron hos min vän ansluter såklart till turerna kring hur Samuel Wests uppmärksammade projekt Museum of failure kom att hamna i Dunkers utställningsprogram. Men frågan är om inte oron också ansluter till mer grundläggande frågeställningar kring kulturens roll och betydelse i Helsingborg? Problemet är inte att Samuel Wests insamlade näringslivsmisslyckanden ska ställas ut på Dunkers, utan hur det gick till.
Läs mer:Beskedet: Museum of failure flyttar in på Dunkers i vår
Läs mer:Stadsdirektören gav uppdraget att hitta ny lokal till Museum of failure: ”Det behandlas som vilken utställning som helst”
För att bena ut hur detta hänger samman behöver man starta i de statliga kulturpolitiska målen som också är vägledande för kommunerna. Ambitionerna är att kulturen ska vara tillgänglig för alla och en obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Vägledningarna är kompletterade av lagstiftning. Sedan länge finns en bibliotekslag och sedan den 1 juli i år även en museilag.
Ambitionen med denna museilag är att stärka museernas oberoende och status. Det betonas att politiker inte ska lägga sig i innehåll eller perspektiv. Men lagen, som omfattar museer med en offentlig huvudman, innehåller även välkomna preciseringar om vad ett museum är. Ett museum är enligt lagen öppet för allmänheten, samt samlar in, bevarar, undersöker, ställer ut och förmedlar kulturarvet. Ett museum ska bidra till samhället genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning.
Lagstiftningen och de kulturpolitiska målen ringar på detta sätt in våra kulturinstitutioners grundläggande uppdrag.
I Helsingborg finns tre uppskattade verksamheter i Stadsbiblioteket, Dunkers kulturhus och Helsingborgs museer. Med undantag av biblioteket är det nog svårt att omedelbart förstå gränsytorna mellan de båda andra verksamheterna. Det är oklart för invånare och lokalpolitiker såväl som för handläggare som fördelar kulturstöd. Allt sedan Dunkers stod klart är inte minst museifrågan ständigt återkommande.
Helsingborgs museer består av Fredriksdal med friluftsmuseum, botanisk trädgård och levande samlingar, samt Kulturmagasinet som hanterar samtidsdokumentation, museisamling, stadens kulturmiljöer, kulturarv och offentliga konst samt borgtornet Kärnan. Det är ett museum som saknar nödvändiga utställningsmöjligheter för museisamlingen. Dunkers kulturhus är en central mötesplats för stadens kulturliv. Här samsas filosofikaféer, föredrag, utställningar och scenkonst med skapande i kulturskolan. Det finns utställningsverksamhet men Dunkers är i lagens betydelse inget museum.
Otydligheten i organisationen har bidragit till dagens situation. Den gör det svårare för kulturförvaltningens medarbetare att veta hur de ska förhålla sig till intentionerna i den statliga kulturpolitiken och gällande lagstiftning å ena sidan, och önskemålen från högre chefer och ledande politiker å den andra.
Kultur är visserligen en central del av stadens vision "Helsingborg 2035". Men den senaste ambitionsförklaringen finns i utredningen om organiseringen av stadens kultur-, turism-, evenemangs- och fritidsverksamheter. Rapporten gjordes av konsultfirman Public Partner år 2013. Där återkommer tanken att kulturen ska stärka stadens attraktivitet som etableringsort för människor och företagare. Staden ska stimulera koncentration av kulturella kreativa entreprenörer – vilket ska leda till tillväxt.
De kulturpolitiska ambitioner som staten och museilagen ringar in talas det i denna Helsingborgsrapport tyst om.
På detta sätt framträder en spricka i synen på kulturens roll: den går mellan de som tror på kultur som nyttoskapare och tillväxtmotor och de som ser kultur som en medborgerlig rättighet och en integrerad del av välfärdssamhället. Här är det uppenbart att resurserna har koncentrerats där kulturen förväntas skapa ekonomisk nytta. Medan det nya kultur- och eventbolaget har fått finansiella muskler har kulturförvaltningens verksamheter fått klara sig med allt mindre.
Det var inte oväntat att dessa båda kulturuppfattningar skulle leda till en frontalkrock just på Dunkers. Museum of failures färd från spännande idé via stöd från innovationsmyndigheten till uppskattad utställning på Kulturhotellet, är en bingoupplevelse för beivrarna av nyttoperspektivet: den hemlösa utställning som har satt staden på kartan ska visas på kulturhuset!
Det omtvistade kulturhuset har under resans krokiga gång fått försvara åsiktsfrihet, konstnärliga uttryck och ofta nyttigt kontroversiella kulturupplevelser. Obundenheten är i enlighet med både de kulturpolitiska målen och lagstiftningen. Det är därför självklart att utställningsprogram ska fastställas av personer som agerar inom ett sådant verksamhetsuppdrag. Men för att medarbetarna ska kunna hävda kulturens autonomi behöver de vara trygga i en organisation som harmonierar med mål och lagar.
Museum of failure visar oss de två helt olika synsätten på kulturens uppdrag. Vad vi ser är en krock mellan viljeinriktade, men kulturpolitiskt okunniga befattningshavare och uppdragsstyrda men dysorganiserade kulturarbetare.
Helsingborgs kulturpolitik styrs i huvudsak ur ett marknadsliberalt perspektiv och med en syn på kulturen som en materiell nyttoskapare. Det går stick i stäv med de nationella målen om kulturen som en demokratisk mötesplats.
Förhoppningsvis kan nu de oroliga ansiktena i fönstret på Dunkers få ta del av en nödvändig debatt om kulturens roll i Helsingborg: kanske i form av en kommunal kulturextas under nästa års valrörelse?

Joakim Thomasson

fram till i våras chef för Helsingborgs museer
Läs alla artiklar om: Museum of failure
Gå till toppen