Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Helsingborg

Kenny Lindquist: ”Jag ser fortfarande oförskämt ung ut – trots den spolformiga midjan”

Hur är livet vid 67, egentligen? Jo, ungefär som när jag var 62 och gick i pension.
Den påskinande skillnaden är att om jag planerat att göra något i morgon … ja, då skjuter jag upp det till i övermorgon.
Däremot är denne man väldigt noga med att skriva in alla läkarbesök i agendan och att hålla full koll på datumparkeringarna. Fast... jag motionerar dagligen, lyssnar på rockmusik, ställer mig framför spegeln och river av riffet till ”Johnny B. Goode” på luftgitarren … med en dassrulle som mikrofon.
Ni skulle bara se! För då ligger Mick Jagger i lä.
Rent fysiskt får jag väl erkänna att strålen inte är lika spänstig som när jag var 20. Den skär knappast igenom Ifö-porslinet i wc-stolen. Dessutom slumrar jag in framför teven vid halvniotiden och stiger upp vid femtiden.
Själv tycker jag dock att jag fortfarande ser oförskämt ung ut – den klädsamt spolformiga midjan till trots. Jag påtalar ofta detta för den lagvigda som uttråkad suckar och försöker få till något som ska försöka likna ett leende.
För en tid sen var jag hembjuden till en god kollega på Dagbladet. Då jag misstänkte att det skulle vankas en och annan whisky tog jag bussen. När jag stigit på insåg jag att det inte fanns en enda ledig sittplats att uppbringa. Tog därför ett krampaktigt grepp i en av stolparna för att hålla balansen. En artig tonårsflicka reste sig och undrade om farbror ville sitta.
Blev glad över att det finns hopp om ungdomen.
Jag steg av vid ett bokantikvariat. Granskade intresserat böckerna i skyltfönstret med gamla litterära verk om Helsingborg.
Ett av dem var ”Söders Blues”. Författare? Jo, han hette visst Kenny Lindquist.
Det var bara att inse att man nu anses vara antik också.
”Vid 33 e’ man passé, vid 35 så kan man hälsa hem...”
Jag har alltid försökt att hålla mig vid god vigör. När jag var i femtioårsåldern köpte jag ett par rollerblades och begav mig ut på stan med den då unge arvingen. När vi väl kom hem frågade jag om han märkt att alla tittat beundrande på oss.
– Nej, dom glodde för att du e’ så gammal, förklarade han.
Dagen därpå skänkte jag bort rullskridskorna.
Det är inte lätt att ha upp nått värdig ålder. Härförleden var vi bjudna på fest. Snofsade upp mig i mörk kostym och duttade Aqua Vera herrparfym på kinderna.
Elsa-Lill mönstrade mig i smyg när jag kråmade mig framför spegeln.
Sen kom det …
– Och... du!  Glöm inte att vattenkamma luggen!
Gå till toppen