Gästskribenten

Daisy Balkin Rung: ”Våra soldater blir inga hjältar.”

Krama en soldat och visa din uppskattning. Arkivfoto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
En officer berättade för mig att han för några år sedan suttit iklädd sin uniform på en flygplats någonstans i Sverige. Då kommer en amerikan fram till honom, ber att få ta en bild, kramar om honom och säger:
”Thank you, Sir, for protecting the world.”
En sådan underbar historia. Men på något sätt så symptomatiskt att det inte var en svensk som gjorde så. I Sverige kan man inte bli hjälte om man vill försvara sitt land. Inte ens om man är veteran och har gjort insatser i Mali, Afghanistan, Kongo eller Kosovo.
Här kan man bara bli hjälte om man räddar en varg eller två, är idrottsstjärna eller om man räddar liv civilt. Då hyllas man på direktsända galor, tas emot på gator och torg, intervjuas i tv-morgonsoffor. Då skrivs det spaltmeter om heroiska insatser. ”Svenska hjältar” tas emot med pompa och ståt och folk viftar med flaggor och är enormt stolta. Och det ska svenskarna självfallet vara.
Men våra soldater, sjömän och officerare blir inga hjältar. Varje dag går de till sitt arbete för att försvara vår demokrati, för att vilja försvara vårt land om det värsta händer. De har valt sitt yrke med stolthet, för att de vill göra en insats för sitt land. Om kriget kommer är det våra soldater, sjömän och officerare som kommer att försvara oss svenskar.
På de platser utomlands där Sverige haft insatser hyllas svenskarna för sitt arbete att göra skillnad. För att de hjälpt till att bygga upp demokratier och sett till att flickor kommit till skolor. I vissa fall ordnat med att det blir enklare att få rent vatten. Ett slitsamt och många gånger tungt arbete.
Militärerna har lämnat sitt land och sina nära och kära, för att med sina egna liv som insats rädda en del av världen. Men de blir inga hjältar när de återvänder. Inte stannar Sverige när soldater kommer tillbaka. Inga galor, inga morgonsoffor, inget viftande med flaggor.
Säkerligen har det att göra med att vi inte har varit i krig på över tvåhundra år. Det är fantastiskt och närmast unikt. Och något vi verkligen ska fira och vara stolta över. Men vi har en försvarsmakt som behöver allt stöd och uppskattning den kan få. Den finns där för oss.
I dagarna pågår den största försvarsmaktsövningen på över tjugo år i Sverige. Under Aurora 17 deltar mer än 19 000 kvinnor och män. Soldater, sjömän, officerare och ett antal frivilliga från hemvärnet. De kommer att synas och höras vida omkring. Kanske har du då möjligheten att gå fram till någon av dessa, ta i hand och visa din uppskattning. Varför inte säga:
”Tack, kära du, för att du vill rädda Sverige.”
Svårare än så är det inte. Då kan hjältar få bli hjältar även i Sverige.
Gå till toppen