Joakim Thomassons artikel (16/9) om uppdraget för Dunkers kulturhus, i relation till den nya museilagen i synnerhet och kulturutveckling i allmänhet är viktig. Han är en av många sakkunniga som tidigare verkat inom kulturförvaltningen och de frågeställningar han lyfter är viktiga för vår stad.

När utvärderingar och strategier tas fram för att utveckla kultur i Helsingborg anlitar staden ofta utomstående sakkunniga. Det är viktigt för oss gröna. Självklart måste det också finnas en kunskap om alla kulturens gränssnitt. Om slagsidan läggs mot kommersiella och marknadsförstärkande värden blir det fel. Kultur är rikare än så.

Så till frågan om Museum of failure på Dunkers Kulturhus. Kulturförvaltningen avböjde ett samarbete i våras. Sen blev miljoner människor över hela världen nyfikna på Helsingborg och museet om misslyckade uppfinningar. Städer som Malmö, Lund, Berlin och London snappade upp intresset och budgivningen kring utställningen var i full gång när kulturentreprenören Samuel West tackade nej till det superkommersiella spektaklet. Att tjänstepersoner inom Näringslivs och destinationsutveckling knöt kontakter och möjliggjorde både utställning och fördjupning i ämnet på just Dunkers Kulturhus, är helt i linje med det uppdrag om samverkan som vi Blågröna Helsingborg ger. Men kulturens integritet måste skyddas. Att sakkunniga skulle bedöma värdet av ett samarbete var avgörande för oss i Miljöpartiet. Det fick inte heller påverka kulturnämndens budget negativt.

Min tanke är att kopplingen mellan innovation, kreativitet, kultur och konstnärlighet är så gränslöst spännande att det skulle kunna fylla inte bara en utställningshall på Dunkers kulturhus, det skulle kunna engagera många aktörer. För kopplingen mellan kreativitet och mod att misslyckas är viktigt. Vad händer med oss ifall vi förlorar vår kreativitet? Hur uppstår det förutsättningslösa skapandet? Hur organiseras skapande bäst? Vad ligger till exempel bakom Hans Alfredsons och AB Svenska Ords framgång? Dessa frågor skulle kunna vara återkommande teman i Helsingborgs kulturliv.

Konstnärlig kreativitet handlar delvis om att våga misslyckas och om mod att gå in i en process där man låter sig förändras, ger upp principer, lär mer och provar nya tankar. Att få kontakt med den egna sårbarheten kräver både känsla och mod. Delaktighet i kultur kan ge den styrkan.

Ofta förutsätts en motsättning mellan det som är marknadsbra och kulturbra. Det är i mina ögon lite tokigt. Ifall bra kultur når många och genererar intäkter så att ytterligare medel frigörs är det väl inte dåligt. Finns skicklighet inom organisationen kan ju mer bra kultur skapas av ett ekonomiskt överskott.

Kan vi politiker visa ödmjuk nyfikenhet inför vilka unika värden konst och kultur bär så ger vi goda förutsättningar. Slarvar vi och påstår att kultur kan utvecklas av vem som helst, och hur som helst, visar vi inte respekt för djup sakkunskap. Då kommer vi med rätta att upplevas som arroganta. Värnar vi inte skicklighet och kulturell kompetens så spelar det ingen roll hur mycket medel vi pumpar in.

Efter flera års diskussioner verkar vi landa i att kompetens inom kultur är en förutsättning för ett framgångsrikt ledarskap. Det är inte länge sedan andra bedömningar gjordes samtidigt som det skars bort miljoner ur kulturnämndens budget. De senaste åren har vi vänt trenden. Varje år höjs nu budgetramen för kulturen i Helsingborg. Våra konstnärliga scener blommar i den nya organisationsformen och den fria kulturen har getts långsiktiga förutsättningar och är en bärande del av stadens sociala liv.

Annika Román (MP)