Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Laestadius blev Niemis egen deckare

Det dröjde innan han vågade gå in och peta på ikonen Lars Levi Laestadius. Men när Mikael Niemi fick infallet att låta den berömde väckelsepredikanten lösa ett mord släppte ängsligheten. Resultatet blev romanen "Koka björn".

Mikael Niemi är uppvuxen med Lars Levi Laestadius i grannskapet, kan man säga. Laestadius sista bostadshus och grav ligger båda mycket nära Niemis föräldrahem.Bild: Fredrik Sandberg/TT
Omslagsbilden säger en hel del om Mikael Niemis förhållande till sanningen.
I vad som ser ut som en 1800-talsmålning syns två män i en urskog – i förgrunden växer några oansenliga vita blommor. Fjällsippa, skulle det vara, enligt omslagsmakaren Carl-André Beckston. Det var bara ett fel.
– Fjällsippan växer inte i skog. Men då sade jag till honom att om du ändrar bladen förslagsvis till maskrosblad, då funkar det, för då blir det en växt som inte finns, berättar Mikael Niemi.
På samma sätt skulle man kanske kunna beskriva Mikael Niemis förhållningssätt till Lars Levi Laestadius i romanen. Prästen, botanikern och väckelseledaren från 1800-talet skildras med respekt, inlevelse och historisk ackuratess – men på en avgörande punkt tar fiktionen över. Laestadius löste aldrig några mord, men i "Koka björn" har han förvandlats till en skarpsint kriminaltekniker med drag av såväl Sherlock Holmes som Hercule Poirot.
– Problemet med Laestadius är att han har beskrivits så mycket. 1999 utsågs han till "årtusendets norrbottning" i Norrbottenskuriren. Jag har blivit "årets norrbottning" i samma tidning, men han blev alltså årtusendets. Han har blivit beskriven romanmässigt, teologiskt, det finns böcker i alla möjliga genrer, i en är han något slags 68-agitator och lite vänster – sådan var han ju verkligen inte. Så jag tyckte att jag kunde ta mig den här friheten.
"Prosten" som han mestadels får heta i boken har följt Mikael Niemi i hela hans liv. Niemis föräldrahem låg drygt 100 meter från huset där Laestadius dog 1861 och 150 meter från hans grav. Mikael Niemis mamma brukade ibland guida turister i väckelseledarens fotspår.
Om mordgåtan var en viktig ingrediens i boken var valet av berättare minst lika betydelsefullt. I "Koka björn" förs handlingen framåt av samepojken Jussi, som är ett slags fosterbarn åt prästen. Denne är född och uppvuxen i ren misär, men lär sig under tiden hos familjen Laestadius att läsa och skriva – och tar till sist makten över sin egen historia.
Var det viktigt för berättelsen att Jussi är av samiskt ursprung?
– Ja, absolut. Laestadius var ju samisk själv, både på mammans och pappans linjer finns det samesläkt. Han var väl insatt i det samiska tänkandet, identifierade sig med samer och kände kärlek till dem. Det delar vi. Jag har också samesläkt. Min mormor var helsame och jag har rösträtt i Sametinget, så jag har bestämt mig för att bevara den delen av arvet.
I boken använder du ibland ord som folk kan haka upp sig på, "lappar" till exempel.
– Ja, det gör jag, men jag har verkligen tänkt igenom det. I dag använder jag alltid ordet same, men på 1800-talet sade man så helt enkelt. Det här är gjort inifrån, jag tillhör själv den kulturen – men vill man kritisera det, så var så god.
Om det finns ett komiskt och absurt stråk i "Koka björn" vägs det upp av en djup melankoli, på gränsen till sorg. Under skrivandet gick både Mikael Niemis mor och far bort. Båda var gamla och dödsfallen var inte oväntade – men sorgen och saknaden var ändå överväldigande.
– När jag skrev tömde jag samtidigt mina föräldrars hus, de hade var sitt eftersom de hade skiljt sig. Jag har alltså inte bara hanterat deras begravningar utan också tömt ur deras hem. Det är också ett sätt att ta farväl av människor. Det allra svåraste var bokhyllorna – eftersom jag är bokälskare – och i min mors bokhyllor hittade jag många böcker om Laestadius.
Att Mikael Niemis mor hade uppskattat "Koka björn" är han säker på. Men hade prästen själv gillat att figurera i en bok av det här slaget?
– Jag tror faktiskt det. Han hade nog varit lite spydig och vass i sina kommentarer mot mig, för det var hans natur. Men hade han sagt något dräpande, vad hade jag svarat då? "Den som är utan skuld må kasta den första stenen", kanske, och så hade vi suttit och käbblat ett tag.
Fakta

Mikael Niemi

Född: 1959 i Pajala.

Bor: I Pajala.

Bakgrund: Mikael Niemis mormor var same och hans far tornedaling, ett arv han menar har skänkt honom kraft och inspiration. Han växte upp i Pajala och började redan som femtonåring att skriva dikter och noveller. För säkerhets skull utbildade han sig till elteletekniker och hade flera olika jobb, bland annat som lärarvikarie, innan 1988 gav ut sin första bok, diktsamlingen "Näsblod under högmässan".

Mest känd för: "Populärmusik från Vittula", som var hans första vuxenroman, och renderade honom Augustpriset i den skönlitterära klassen år 2000.

Andra böcker i urval: "Med rötter häruppe" 1989, "Kyrkdjävulen" 1994, "Svålhålet" 2004, "Mannen som dog som en lax" 2006 och "Fallvatten" 2012.

Aktuell med: Romanen "Koka björn", vars titel syftar på den björn som man tror har tagit livet av vallpigan Hilda i boken. När björnen fångas och dödas bestämmer sig fångstmännen för att koka köttet.

Gå till toppen