Gästskribenten

Sven-Åke Olofsson: Sven-Åke Olofsson: "Det militära uppdraget kan vidgas i samhället."

Bild: Erik Nylund
Ibland kastar historiska händelser långa skuggor in i nutiden. Som när skotten i Ådalen 1931 krävde fem demonstranters liv. Tillkallad militär höll i vapnen. In i vår tid gjorde detta en tydlig rollfördelning mellan polis och militär i Sverige ytterst angelägen.
Men så kom terrorismen och därmed nya hotbilder.
Idag kan svensk militär sättas in vid terroraktioner. Men därvid stoppar det. Ute i Europa och på närmaste håll i Danmark finns en vidare syn på militärens användning. Det danska hemvärnet sköter polisuppgifter i gränskontrollen. Och nu ska militär svara för bevakningen vid känsliga objekt, till exempel den judiska synagogan i Köpenhamn, tidigare mål för ett terrorangrepp.
I Sverige borde vi följa Europas och Danmarks exempel. I onormala eller extrema situationer, alltså inte nödvändigtvis ett fullbordat terrorangrepp, måste militär kunna sättas in för att ge polisen så stora resurser som möjligt för huvuduppgiften. I ett utsatt läge går massor av poliser åt för rena bevakningsuppdrag.
Militären vaktar idag kungliga slottet i Stockholm och Drottningholms slott och sina egna installationer. Det uppdraget borde i särskilda situationer utökas för att frigöra polispersonal. I Köpenhamn förstärker 50 soldater polisen när det gäller bevakning av utsatta objekt. I landet utbildas 160 soldater för liknande uppgifter. Försvarsministern konstaterar att när polisen är under press och när samhället råder över annan personal som är utbildad för att bevaka och beskydda, är det naturligt att de kan avlasta polisen. Polisens facklige ordförande kallar det emellertid ”odanskt” att sätta ut soldater på gatorna.
Få ifrågasätter att försvarets helikoptrar kan transportera polisens insatsstyrka. Eller att samma helikoptrar deltar i brandbekämpning. Och att hemvärnet söker efter försvunna personer. Försvarets resurser används vid oväder eller naturkatastrofer. Men frågan blir känslig om militärer blir synliga i den vardagliga gatubilden. Det finns få exempel utöver högertrafikomläggningen 1967 då militärpolisen även dirigerade trafikanter.
Det militära uppdraget kan vidgas i samhället. Polisen kan redan idag begära hjälp av något av det hemligaste försvaret har, den särskilda operationsgruppen SOG, om en terrorhandling inträffat.
Vi borde gott kunna ta debatten om en vidare användning av försvarets resurser även i Sverige, självfallet med utgångspunkten att all militär personal i dessa speciella lägen ska vara underställd polisen. Målet ska naturligtvis vara att polisen byggs ut för att klara sina uppgifter. Men när detta periodvis av olika anledningar inte sker måste de politiskt ansvariga våga vara okonventionella.
Tål vi massor med väktare i gatubilden, som kan utföra visst polisarbete, bör vi också kunna leva med att svenska soldater bevakar civila objekt som är utsatta för hot.
Gå till toppen