Kultur

Savianos våldsamma pojkar – camorrans nya aktörer skildras i roman

I romanen ”Blodsleken” skildrar Roberto Saviano den napolitanska camorrans nya aktörer: hänsynslösa, beväpnade gatugäng av tonårskillar. Sydsvenskan och HD har träffat honom.

I sin första roman, ”Blodsleken”, återvänder Roberto Saviano till sin barndoms stad Neapel – en plats han inte längre kan besöka, eftersom stadens brottssyndikat camorran satt ett pris på hans huvud.Bild: Hussein El-alawi
"Han är trött och lite jetlaggad", upplyser förlagets kontaktperson på väg upp mot hotellrummet. En stadig säkerhetsvakt ögnar oss noga och öppnar dörren. Roberto Saviano reser sig och hälsar. Han delar numera sin tid mellan Rom och New York, och det är från den senare staden han nyss flugit in till Sverige.
Sedan debuten 2006 med reportageboken "Gomorra" (Brombergs) har just hotellrum varit en stor del av Savianos vardag. Likt svenske konstnären Lars Vilks lever han under ständigt dödshot. I Savianos fall kommer hoten från från Neapels fruktade brottssyndikat, camorran.
För författarens del innebär hotbilden att han inte längre kan röra sig fritt – och det särskilt inte i sin hemstad, Neapel. Ändå är det till just Neapels gator han återvänt i romanen "Blodsleken", som nu är aktuell på svenska.
– Ja, det är paradoxalt. Men samtidigt: ju längre jag är från staden rent fysiskt, desto mer märker jag hur den lever inom mig. För den här boken använde jag också mycket rättegångshandlingar och bandinspelningar för att komma så nära verkligheten som möjligt, säger Roberto Saviano.
Även om "Blodsleken" är en roman, följer den verkligheten mycket nära. Bakgrunden är utvecklingen inom camorran, där många av de äldre ledarfigurerna dödats eller sitter i husarrest eller fängelse. Deras frånvaro har skapat ett maktvakuum på gatunivå, framför allt vad gäller kontrollen över droghandeln. Detta vakuum har de senaste åren fyllts av allt yngre pojkgäng.
Bokens originaltitel, "La paranza dei bambini", tar fasta på namnet för en sådan liga, firma eller beväpnad grupp, paranza. Ordet betecknar egentligen en liten fiskebåt, som använder en stark lykta för att locka till sig fisk.
Det handlar om nu, nu, nu. De tänker inte på vad som ska hända om två år, eller två dagar. Därför dödar de för status, för cash, för en Xbox och en Rolex.
Likt småfisken lockas killarna i denna paranza av kriminalitetens strålglans. De leds av den smarte och hänsynslöse ledaren Nicolas, kallad Maharadjan. Boken följer gängets uppgång och maktövertagande i Neapelstadsdelen Forcella.
– Många av de som blir ledare för de här gängen är oerhört begåvade. De som tar sig till toppen lyckas ta kontroll över droghandeln i sina delar av staden, vilket verkligen inte är någon lätt uppgift. Tänk vad de hade kunnat göra med en butik, som hantverkare, som företagare, säger Roberto Saviano.
Exemplet i "Blodsleken" - liksom i den oerhört framgångsrika debuten "Gomorra" – är den neapolitanska maffians grepp över samhället Men tematiken är egentligen universell, menar författaren.
– Jag berättar om den kriminella makten, och dess mekanismer ser likadana ut överallt. Det gör också situationen för unga killar i fattiga förorter världen över. Därför tror jag också boken kan beröra många. Inte minst alla som lever nära unga grabbar.
Saviano tecknar en bild av ett nytt ideal, gemensamt för unga män och pojkar i förorter, favelor och ghetton världen över: att nå framgång snabbt, att bli rik, att visa upp sin makt.
– Det handlar om nu, nu, nu. De tänker inte på vad som ska hända om två år, eller två dagar. Därför dödar de för status, för cash, för en Xbox och en Rolex. Att vara tjugo eller trettio ... då är man bara en förlorare.
Journalistiken, litteraturen, politiken – ingen av dessa har förmått förstå utvecklingen i världens förorter. Hiphopen är den enda kulturella rörelsen som begripit, och därför delas också denna musik i hela världen, resonerar Roberto Saviano.
– Lev snabbt, sätt allt på spel, dö ung. Det är det liv som de kan föreställa sig. Förebilden till min huvudperson sköts ihjäl på ett tak av en krypskytt, nitton år gammal. Fatta – en krypskytt! Och det här är inte Mogadishu eller Raqqa, det är Europa.
Savianos berättelse om Nicolas "Maharadjan" Fiorillo och hans gäng utspelas mot en fond av det samtida Italiens avgrundsdjupa ekonomiska kris. I ett land med snart 25 år av nolltillväxt bakom sig har flera generationer unga berövats varje möjlighet att förtjäna en egen, hederlig inkomst och skapa sig ett eget, självständigt liv.
– En kille som börjar på en bilverkstad i Neapel idag tjänar kanske 300 euro i månaden ... ingenting. Och då finns camorramentaliteten där sedan tidigare, en kultur där det inte anses problematiskt att döda.
Den brottets värld som romanens unga grabbar vill inträda i är hypermaskulin. Livet kretsar kring våld, vapen, heder och yttre tecken på framgång.
Vilken roll spelar Italiens brist på jämställdhet för den organiserade brottslighetens fortlevnad?
– Den har en enorm betydelse. Just i den här boken är kvinnorna placerade åt sidan, de är fästmör och mödrar. För dem tror jag männens val framstår som ödesbundna, som val de inte kan påverka.
Sociala medier spelar en viktig roll för romanens unga camorristi. En maffia måste göra sin existens känd, den måste vara fruktad – och det sker idag till stor del genom Facebook och YouTube.
– Därför lägger de ut filmer. Även om det innebär att de exponerar sig för polisen. För dem är det viktigare att synas än att gömma sig, säger Roberto Saviano.
Det mina berättelser handlar om är just de motsättningar, det inferno och den kriminalitet som kväver allt denna skönhet.
Med åren har Saviano nått en position som en ledande debattör och intellektuell i Italien. Hans envetna arbete med att exponera landets smutsigaste sidor – som den utbredda organiserade brottsligheten – har också lett till kritik. Från Neapel hörs ibland röster om att han svartmålar staden, att han presenterar en skev bild av verkligheten.
– Jo, så brukar det låta. För det första: när du berättar, väljer du alltid att berätta en del, en skärva. Visst existerar också stadens skönhet, maten, havet utanför Neapel, Caravaggios målningar. Det förnekar jag inte. Det mina berättelser handlar om är just de motsättningar, det inferno och den kriminalitet som kväver all denna skönhet.
För övrigt, fortsätter Roberto Saviano, är han bara en i en lång rad italienska intellektuella som med liv och lust ägnat sina karriärer åt att rådbråka sitt eget land.
– Och varför? Jo, för att de älskat Italien. Och för att vi måste försöka driva ut allt det gift som gör landet så förskräckligt att leva i. Det är underbart att besöka Italien, men det är också ett djupt korrumperat samhälle med en fullständigt galen byråkrati – och där maffiakulturen finns inskriven i landets själva ekonomiska och kulturella DNA, menar Roberto Saviano.
Det är en mörk bild av landet och dess framtid. Jag frågar Saviano om han ändå inte ser några positiva tecken i allt det mörka. Han svarar att han tror på berättandet.
– Att berätta är att hoppas på att saker kan bli bättre. Berättelserna inger hopp.
Bild: Hussein El-Alawi
Fakta

Roberto Saviano

Italiensk författare och journalist, född 1979 och uppvuxen i Neapel. Debuterade 2006 med storsäljaren Gomorra, som avslöjade den napolitanska maffian. Aktuell med romanen "Blodsleken" (Brombergs, 2017).

Läs alla artiklar om: Bokmässan 2017
Gå till toppen