Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

Carl Rudbeck: Carl Rudbeck: "Att ringakta någon måste, i alla fall enligt liberala principer, vara tillåtet."

Bild: Erik Nylund
Ordet ”censur” hör till de mest missbrukade i svenska språket. Så fort någon hindras från att fritt säga sitt hjärtas mening ropas det censur och det helt utan rim och reson. Skulle jag på denna tidnings liberala ledarsida utbryta i lovsånger till brutala envåldshärskare och folkmördare, ja då skulle jag med rätta genast tystas. Men censur, inte alls.
Om präster i Svenska kyrkan börjar predika en hårdför materialistisk ateism är det svårt att se hur de skulle kunna behålla sina jobb. Nej, förresten. Det tar jag tillbaka. Med tanke på vad Svenska kyrkan står för idag vore en sådan predikan kanske snarare en merit och ett steg mot vidare avancemang i de klerikala hierarkierna.
Privata aktörer kan vanligen inte utöva censur. De måste rimligen ha rätt att bestämma vad som får sägas på en arbetsplats och vad som är förbjudet. Naturligtvis skiftar det från arbete till arbete. Poliser, militärer och domare bör helst avhålla sig från politiska ställningstaganden och i möjligaste mån vara strikt neutrala i det offentliga rummet.
Det är bara staten som i egentlig mening kan utöva censur genom att förbjuda vissa yttranden och belägga dem med straff. Det sägs att vi har yttrandefrihet men nog känns det som om detta börjar bli en sanning med modifikation, i alla fall för den som anser sig vara yttrandefrihetsfundamentalist av amerikanskt snitt. Det som i USA kallas för hate speech smutsar ner det offentliga rummet men är det skäl nog att tumma på yttrandefriheten? Den amerikanska författningen såsom den tolkas av landet högsta domstol svarar nästan alltid nej på den frågan.
Sverige i likhet med flera andra europeiska länder har inte samma starka skydd för yttrandefriheten. Sverige har lagen om hets mot folkgrupp, vår version av hate speech, som i mitt tycke förenar det som inte bör förenas eftersom den straffbelägger både hot mot och ringaktning av en folkgrupp.
Att hota någon ska självfallet vara förbjudet men att ringakta någon måste, i alla fall enligt liberala principer, vara tillåtet. Att hårdhänt kunna kritisera och till och med förlöjliga exempelvis religiösa dogmer är ett kärnvärde i all yttrandefrihet värd namnet.
Människor med kristna övertygelser har länge fått finna sig i att känna sig ringaktade. Den som idag skriver att ”läran om transsubstantiationen är nonsens” behöver inte frukta att anklagas för hets mot folkgrupp. Den som lika respektlöst angriper några av islams fundamentala teser och uttalar sig respektlöst eller föraktfullt om den grupp som tar dessa på allvar lever farligt. För att inte tala om dem som går ett steg längre och undrar om en någorlunda renlärig version av islam alls är förenlig med västerländsk demokrati och liberala värden. Den statligt sanktionerade censuren hotar att ingripa, tillrättavisa och straffa. Och därmed inskränka den yttrandefrihet som är en ytterst sällsynt, skör och alltid utrotningshotad planta.
Gå till toppen