Arsenik, bly, kvicksilver – det var något av innehållet i de 20 000 ton slam som Boliden skeppade till den chilenska staden Arica i mitten av 80-talet. Boliden hade ingått ett avtal med det chilenska företaget Promel, som skulle upparbeta avfallet. Men det gjorde Promel aldrig. I stället dumpades det i stora högar i utkanten av samhället, och några år senare gick Promel i konkurs.
– Vi ska visa att Boliden har varit vårdslösa med det här giftiga avfallet. Att man skickade iväg det i stället för att ta hand om det själva, och inte såg till att den som tog emot det tog hand om det på ett riktigt sätt, säger advokat Johan Öberg.
Han och två kollegor företräder de 796 personer som har stämt Boliden. På tisdag inleds en åtta veckor lång förhandling i Skellefteå tingsrätt, efter flera års förberedelser.
– Det här har fått fruktansvärda konsekvenser för människor i den staden. Det är många som har fått cancer. Det är gravt förståndshandikappade barn, missbildningar, sena missfall, andningssvårigheter, hjärtproblem. Det finns inga gränser för vad det här har orsakat, säger Johan Öberg.
De drabbade – många av dem barn som föddes långt efter det att avfallet dumpades – kräver drygt 100 000 kronor var. Beloppet baseras enligt Johan Öberg på vad Högsta domstolen i Chile utdömt till några grannar i området, omkring 350 personer, som i stället valde att stämma chilenska staten.
– Men inte minst vill de ha upprättelse. Hälsomyndigheten i Chile har ställts till svars. Men roten till det här kommer från Sverige, säger Johan Öberg.
Boliden har en helt annan syn på det som hände.
– Promel var en etablerad aktör, säger kommunikationsdirektör Klas Nilsson.
Det fanns inga handelsrestriktioner mellan Sverige och Chile, då en militärdiktatur. Landet var enligt Nilsson även på 80-talet en stor gruvnation, som låg väl framme inom teknik och utveckling.
– Det var omöjligt för oss att förutspå den utveckling som skedde flera år senare, att man lämnar det här industriområdet på ett högst oansvarigt sätt och sedan bygger bostäder intill, trots att man visste vad som fanns på området, säger han.
Att gruvbolag fraktar restprodukter mellan varandras smältverk sker även i dag, påpekar han. Det är ett sätt att få ut maximalt med metaller och minimera mängden avfall som deponeras.
– Den enes avfall är den andres råvara.
Det finns bara en sak i historien som Boliden anser att man kunde ha skött bättre. När problemen uppdagades, omkring 1990, erbjöd bolaget sin hjälp, men till ett högt pris i form av dagsarvoden och dyra flygbiljetter i business class.
– Hade vi sett problematiken i all dess omfattning, vilket vi gör i dag, borde vi som branschkollega erbjudit vår hjälp på ett mer ödmjukt sätt, säger Klas Nilsson.
Fakta
20 000 ton avfall
Boliden exporterade 1984–85 våtverksslam, totalt 20 000 ton, från Rönnskärsverken i Skellefteå kommun till staden Arica i norra Chile.
Ett avtal tecknades med det chilenska företaget Promel, som skulle utvinna mineraler ur slammet. Avtalet godkändes av chilenska myndigheter.
Slammet innehöll bland annat bly, kvicksilver och arsenik. Boliden besökte företaget för att kontrollera hur avfallet skulle upparbetas.
Men någon upparbetning skedde aldrig, avfallet blev liggandes i högar i utkanten av samhället. I början av 1990-talet gick Promel i konkurs.
Människor i området lider i dag av följderna av tungmetallförgiftning, som till exempel cancer, missfall och missbildningar, nerv-, hjärn- och skelettskador.