Landskrona

Spökvandring i teaterns mörka gångar

En förbannelse har drabbat Landskrona teater. Lyckligtvis finns en nyckel som kan lösa problemet, men så är det alla spökena...

Spökvandring på Landskrona teater betyder skräck och skrik. Bland annat.Bild: Mikael Anjou
Landskrona teater har många mörka skrymslen och vrår som inte har sett dagsljus på hundra år eller mer. Kanske är det där som institutionens tre ordinarie spöken Primadonnan, Hovmästaren och Vaktmästaren vilar ut mellan varje höstlov.
Emilia Zetterström hade skapat sin mask själv.Bild: Mikael Anjou
Men just den här torsdagskvällen hade de fullt upp med att skrämma barn i olika åldrar. Till sin hjälp har de lite fräschare monster, som vi kan tacka kulturskolans ungdomar för.
Först in var ett gäng tjejer från LAB-verksamheten i Karlslund.
Aslög Hildebrand tog emot och varnade för spöken och demoner.
– Finns det clowner? undrade någon oroligt.
På väg in i mörkret pep någon annan:
– Håll min hand.
Resten är tystnad, sägs det. Men inte här:
– Iiiii!
– Iiiii!
– Iiiii!
Det var förskräckta och förtjusta gruppskrik hela vägen genom källaren och andra utrymmen. Tätt som en larv gick flickgruppen förbi den ena rysaren efter den andra.
Men Ece Altuntas var aldrig rädd och tyckte bäst om sista äventyret på den stora scenen, där många skuggor rörde sig i ljus och dunkel.
Lite tuffare var det för Marjam Taha:
– Jag sprang ut. Det var några med knivar, det var det läskigaste. Men alla var jättebra. Jag blev rädd och vågade inte gå in igen, sa hon efteråt.
Sedan gick hon och resten av tjejerna till nya skräckäventyr på Landskrona museums spökrunda.
Någon som vill prata en liten stund, kanske?Bild: Mikael Anjou
Det är fjärde året som Kulturskolan och teatern lockar rädda och orädda barn till spökvandring.
– Vi använder lokaler som normalt inte visas upp för allmänheten: källare, skrymslen och vrår som vi öppnar. Och genom dem löper en röd tråd, en story, säger Nichlas Olsson, en av arrangörerna.
En del har kanske ett lite för brett leende, som den här figuren.Bild: Mikael Anjou
Upplägget är återkommande: Varje Allhelgonahelg drabbas teatern av en ny förbannelse som måste lösas med en nyckel, men för att komma åt den måste man vara modig – och inte alltför spökrädd.
Finalscenen bjöd på mycket skräck: den här gestalten hade väldigt långa metallnaglar.Bild: Mikael Anjou
Gå till toppen