Aktuella frågor

Debattinlägg: "Idag har Luther relevans som kritiker av penningdyrkan."

Luther fördömde inte bara girigheten hos enskilda kapitalister. Hela det nya samhällssystem där pengarna hade stor makt var honom motbjudande, skriver Pelle Strindlund, teologie kandidat och aktiv i Svenska kyrkan.

Denna vecka är det 500 år sedan Martin Luther enligt traditionen spikade upp 95 teologiska teser på porten till slottskyrkan i Wittenberg – en aktion som blev början till den protestantiska reformationen.
Under sekler framställdes Luther i denna del av världen som frihetshjälten som befriade Norden från påvens överhöghet.
Idag har Luther relevans som kritiker av penningdyrkan. I sin Stora katekes skriver han att ”mammon” – det vill säga ”pengar och egendom” – är ”den allra vanligaste avguden på jorden”. Trons huvudrival är inte ateismen utan rikedomen.
I början av 1500-talet bröt den tidiga kapitalismen fram i norra Europa. Luther ogillade vad han såg. Han fördömde inte bara girigheten hos enskilda kapitalister, som bankhuset Fugger, utan hela detta nya samhällssystem där pengarna hade sådan stor makt var honom motbjudande. Idén om självständiga ekonomiska lagar som skulle åtlydas betraktade han som avgudadyrkan.
Luthers kritik av kapitalismen är numera bortglömd, men en som uppmärksammade den var Karl Marx. I sitt huvudarbete Kapitalet citerar han Luther med gillande. Här är ett exempel: ”stor orätt och okristlig tjuvnad och röveri över hela världen utövas av köpmännen”.
Martin Luthers solidaritet med allmogen och misstänksamhet mot penningmagnaterna syns också i utläggningen av budordet ”Du skall icke stjäla”. Små och stora tjuvar ska inte nämnas i samma andetag. ”Ja, man borde tiga om enskilda småtjuvar. De man ska angripa är de stora, mäktiga ärketjuvarna, med vilka herrar och furstar sluter förbund och som dagligen utplundrar inte en stad eller två, utan hela Tyskland.” Stat och kapital gör gemensam sak – vanligt folk förlorar.
Bland teologer står inte Martin Luther ensam mot mammon. Också i den långa katolska traditionen finns en utbredd skepsis mot rikedom. Kyrkofäderna inskärpte att ingen har rätt till överflöd om andra lider nöd. Johannes Chrysostomos (347–407 e Kr) förkunnade: ”Att inte låta de fattiga få del av det man själv äger är att stjäla det och beröva dem livet. Det är inte våra ting vi behåller för oss själva, utan deras.”
Thomas av Aquino (1225–1274), den främsta filosofiska auktoriteten i Katolska kyrkan, skrev i samma anda att ”allt som vissa människor har i överflöd bör … gå till hjälp åt de fattiga”. Privategendomen är inte helig. I nödsituationer får man ”i hemlighet ta en annan mans egendom för att hjälpa sin behövande nästa”. Dagens påve, Franciskus, ingår i samma tradition när han gång på gång går till rätta med den nutida kapitalismen som ”en terrorism mot hela mänskligheten”, ”en ny tyranni” och ”ett system som dödar”.
Klyftorna mellan rika och fattiga växer i Sverige och i världen. De senaste årtiondena har skillnaderna i både inkomst och förmögenhet ökat. Den globala ojämlikheten är absurd. Åtta personer äger mer än halva världen tillsammans. Som om detta inte var illa nog hotar den tillväxtfokuserade kapitalismen planetens bräckliga klimat.
Det är hög tid att lutheraner och katoliker slutar se varandra som konkurrenter. Vi står inte mot varandra utan tillsammans mot det system som upphöjt mammon till gud. Låt oss förverkliga ett ekonomiskt system som är människans och skapelsens tjänare snarare än vår härskare och exploatör.

Pelle Strindlund

Pelle Strindlund är teologie kandidat, författare och aktiv i Svenska kyrkan.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen