Gästskribenten

David Ahlin: David Ahlin: ”Nationalister har visat att det finns flera vägar till makt och inflytande.”

Bild: Erik Nylund
Nationalister vädrar åter morgonluft. Och de har visat att det finns flera vägar till makt och inflytande.
I USA kunde outsidern Donald Trump kandidera och vinna i ett öppet primärval. Mot alla odds lyckades Trump ta ett av USA:s två etablerade partier som gisslan och vinna presidentvalet med en nationalistisk och lögnaktig valkampanj som hetsade mot muslimer och mexikaner.
Valet i Österrike nyligen visar på en annan väg till inflytande, mer anpassad för europeiska förhållanden. Främlingsfientliga Frihetspartiet, FPÖ, lyckades sätta agendan för debatten och förmå etablerade partier att ta över dess populistiska och nationalistiska retorik.
Sebastian Kurz, 31 år och ledare för ÖVP, ett av Österrikes två statsbärande partier sedan andra världskriget, kampanjade med förslag att stänga muslimska skolor, att förbjuda heltäckande slöja, att förbjuda finansiering av muslimska samfund och att dra in bidrag till invandrare. Invandring från muslimska länder beskrevs som ett hot mot Europas kristna identitet och kultur. FPÖ klagade till slut på att Sebastian Kurz stal deras politik.
ÖVP blev största parti i valet med drygt 31 procent av rösterna. FPÖ gick framåt och fick 26 procent. Partierna förhandlar nu om ett regeringssamarbete.
Valframgångar för främlingsfientliga populistpartier har ofta förklarats med faktorer som utbredd arbetslöshet och växande sociala klyftor. Men forskning visar att det handlar lika mycket om en strid om värderingar. I en artikel nyligen i New York Times skriver Matthew Goodwin, brittisk professor i statsvetenskap, om ”the value gap”, den växande värderingsklyftan mellan urbana välutbildade liberaler och mer socialt konservativa väljare som lever långt från storstädernas mångkulturella och dynamiska ekonomier.
Samtidigt som etablerade partier har omfamnat jämställdhet, HBTQ-rättigheter och en positiv syn på globalisering har nationalistiska partier i Europa lockat väljare från både höger och vänster. Dessa väljare är förstås olika på många sätt, men de har ofta gemensamt att de bor utanför urbana center, är mindre flyttbenägna, har sällan akademisk utbildning och har mer socialt konservativa värderingar.
Värderingsklyftan syns tydligt även i Sverige. De så kallade TAN-väljarna, de som vill ha mer av nationellt självbestämmande där gränser mellan länder har stor betydelse, som oftare tycker att de svenskar som avviker från majoritetens normer ska anpassa sig och som tycker att det svenska samhället ska ha en gemensam kultur, inte vara mångkulturellt, är färre i storstäderna och fler i mindre orter och kommuner. Och TAN-väljarna lägger ofta sin röst på SD.
Kan Sverigedemokraterna ta samma väg till makt och inflytande som FPÖ i Österrike?
Knappast i närtid. Både Moderaterna och Socialdemokraterna har stängt dörren till samarbete.
Gå till toppen