Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En fantastisk röst ramas in smakfullt och lyhört

Lizz Wright sjunger gospel, jazzstandard och Dylan.Bild: Jesse Kitt

Lizz Wright

ALBUM. Grace

En röst som Lizz Wrights föds inte varje vecka.
Och den har inte kommit bättre till sin rätt än här, i Joe Henrys produktion.
Henry har fingertopps­känsla för en räcka amerikanska musikstilar, liksom för hur man ramar in och lyfter fram en sångare.
Konsten att hitta de lämpligaste sångerna till en viss artist har han också fullt grepp om. Lizz Wright fick 70 stycken från olika epoker att välja mellan när "Grace" skulle spelas in.
Lizz Wright har genom karriären fullständigt naturligt flutit mellan och förenat gospel, blues, soul, pop, rock och jazz. Här går hon igång med "Barley", en relativt ny låt från duon Birds of Chicago, men formad och textsatt som en gammal spiritual.
Arrangemanget är varsamt sparsamt, med rösten och den framåtrullande pulsen i centrum.
Så fortsätter det albumet igenom; många varierande och smakfulla instrument­­inpass, men allt fokus på sång och sväng.
Balladerna dominerar, plattan skulle ha vunnit på några spår till med fart och att Wright någon gång öste på med full attack. Närmast kommer hon i gospeln "Singin' in my soul".
Fast nu ska vi inte skåda given sångerska i munnen. Lizz Wright äger en unik kombination av värme, sensualism, lugn och total auktoritet. Det låter aldrig som om hon behöver anstränga sig, men hon kan ändå lägga stort tryck bakom orden. Och något vackrare än hennes version av Dylans "Every grain of sand" har inte jag hört 2017.
Där finns också ett fint exempel på Joe Henrys lyhördhet. På ordet "onward" (framåt) börjar trumslagaren slå små marsch­virvlar och låten lyfter.
FLER TIPS
Gregory Porter: Nat "King" Cole & me (album)
The Wailin' Jennys: Fifteen (album)
Gå till toppen