Huvudledare

Ledare: Ja, Malmö behöver strama åt för de papperslösa.

Demonstration mot avvisningar vid Migrationsverkets förvar i Åstorp. Men om asylrätten ska upprätthållas måste de som får avslag lämna landet.Bild: Niklas Gustavsson
Malmö stad ska skärpa reglerna för försörjningsstöd. Det innebär bland annat en tuffare hållning till papperslösa; ett område där Malmö länge stuckit ut som en av de mest generösa kommunerna i landet. Om inte den mest generösa.
Åtstramningen är dessvärre nödvändig.
På samma sätt som Sverige inte kan ha en asylpolitik som radikalt avviker från övriga länder i EU – vilket visade sig hösten 2015 när regeringen i panik tvingades dra i nödbromsen – kan Malmö inte i längden föra en egen flyktingpolitik. Medregler som lockar människor som redan fått avslag på sin asylansökan till staden.
Enligt ett utslag i Högsta förvaltningsdomstolen i juni i år har den som håller sig undan ett avvisningsbeslut inte rätt till försörjningsstöd och inte heller till nödbistånd enligt socialtjänstlagen. Däremot hindrar inte lagen en kommun att ge sådan hjälp.
Att avgöra hur omfattande hjälpen ska vara är inte enkelt. Alla som vistas i landet, även papperslösa, har av humanitära skäl vissa rättigheter. Barn, som ju inte själva kan påverka sin situation, måste ges ett särskilt skydd.
Sedan januari 2014 gäller i Malmö att papperslösa ska "behandlas på samma sätt som andra personer som vistas i kommunen och söker stöd från socialtjänsten". Barn ska "i alla avseenden behandlas som om de vore bosatta i Malmö stad" och har rätt till försörjningsstöd och bostad.
Nu planeras en skärpning,rapporterarSveriges Radio, och enligt de nya reglerna ska vuxna papperslösa fortsättningsvis bara kunna få nödbistånd. För papperslösa barnfamiljer gäller att de i regel bara ska få ett stöd som motsvarar "skälig levnadsnivå".
"Barnen ska inte få stå för föräldrarnas dåliga beslut. Därför är vi lite mer generösa, men ändå restriktivare än vi har varit tidigare", säger Sedat Arif (S), ordförande för arbetsmarknads- och socialnämnden, till radion.
I Stockholm rör sig den rödgrönrosa politiska ledningen – S, V, MP och FI – i motsatt riktning. Där ses riktlinjerna för ekonomiskt bistånd över så att barn till papperslösa ska garanteras skälig levnadsnivå och även kunna få pengar till hyra.
"Stockholm ligger efter, Malmö har jobbat med bistånd till de här barnen i flera år", kommenterade socialborgarrådet Åsa Lindhagen (MP) till Dagens Nyheter.
Men frågan är om Malmö bör vara en förebild.
Malmö är en stad med stora ekonomiska klyftor och sociala problem, barnfattigdom, trångboddhet, hemlöshet. Under 2016 tog 9,6 procent av befolkningen emot ekonomiskt bistånd i någon form. Det kan jämföras med 2,5 procent i Stockholm. Totalt uppgick Malmös kostnader för ekonomiskt bistånd förra året till nästan 1 miljard kronor.
Arbetslösheten ligger runt 15 procent, mer än dubbelt så högt som genomsnittet för riket.
Malmö behöver andrum. Malmö behöver tid att vända utvecklingen.
Den som inte har rätt att vistas i Sverige ska resa härifrån. Det måste vara tydligt. De dubbla signaler som politikerna i sin välvilja sänder väcker drömmar och förhoppningar hos dem som fått avslag på sina asylansökningar om att de trots allt ska kunna stanna i Sverige. Inte sällan väntar en mardröm.
Människor utnyttjas och far illa. Det finns åtskilliga vittnesmål om hur papperslösa lever i misär och jobbar svart under nästan slavliknande förhållanden. Samma goda vilja som underlättar för personer att leva illegalt i Sverige bidrar till framväxten av ett skuggsamhälle. Det göder den organiserade brottsligheten.
De som har skyddsbehov ska få skydd, de som inte har det måste återvända hem. Om Sverige ska klara mottagandet, om Sverige ska kunna erbjuda människor på flykt bostad, jobb och utbildning – en framtid – måste systemet fungera.
Av politiker och myndigheter i en rättsstat krävs konsekvens i tanke och handling, att lagen följs, att det är skillnad på avslag och bifall. Då måste ett ja vara ett ja och ett nej vara ett nej – inte ett "kanske" eller ett "vi får se".
Detta kan framstå som kallt, rentav hjärtlöst. Men likafullt angeläget. Om Sverige i en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid ska kunna återgå till en generösare flyktingpolitik – inte minst avseende familjeåterförening – krävs det ordning och reda i asylsystemet.
Gå till toppen