Kultur

Joakim Thomasson: ”Beslutsfattarna är förda bakom ljuset”

En skiss över det tänkta Landborgsgaraget, som är tänkt att ligga under Rosenträdgården vid Nicolaiskolan.Bild: Helsingborgs kommun
”Bilarna ska ner under jorden och människorna upp i solen.”
Det är den officiella spinndoktorformulering som motiverar varför staden ska bygga ett underjordiskt garage för 600 bilar till en kostnad av 400 miljoner kronor. Tidigare i år beslutade ett oenigt kommunfullmäktige, där de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna utgjorde majoriteten, att godkänna investeringen.
Staden har startat ett särskilt bolag, beviljat det en utlånings- och borgensram och en projektledare har anställts. Byggstart är beräknad till hösten 2018 och de förväntansfulla handlarna i den pulserande innerstaden kan se fram emot en strid ström av ivriga bilburna konsumenter från 2020, när garaget ska stå klart. Insamlingen av de 11 484 namnunderskrifterna är givetvis ett svårhanterligt avbräck. Kommer kommunfullmäktige att vara modiga nog att besluta om en folkomröstning – eller har snöbollen rullat sig för stor för att kunna stoppas? Vem vill trots allt vara bakåtsträvare och, som det formuleras i budgetunderlaget, stå i vägen för citys utveckling, ökad tillgänglighet och nya mötesplatser?
Spinndoktorformuleringen refererar på ett oavsiktligt sätt till upplysningstiden. Nu ska vi krypa ur bilarna som vi kört ner i mörkret för att istället möta solen i citykommersen. Under upplysningen skulle det ha betytt en uppgörelse med dogmatism till fördel för upplysande förnuft. Varför då inte lämna domedagsbilismen och Richard Floridas felaktiga doktriner bakom oss, och titta på garaget i det eftersökta solgasset?
Det är inte första gången som bilarna pockat på oåterkalleliga förändringar. Under 1960- och 1970-talen trivdes inte fordonen i de ofta medeltida tätorterna. Korsvirkeshus fick ge plats åt nu underutnyttjade köpcentrum och parkeringshus som Magnus Stenbocksgallerian och Söderpunkten. I eftertankens kranka blekhet skapades lagar för att skydda det gamla. Helsingborg och dess historia är så pass unik att orten är utpekad som riksintresse – staden ska så långt det är möjligt skyddas från påtaglig skada.
Landborgen, med sina karakteristiska ränndalar, formades när den senaste istiden släppte sitt grepp över norra Europa för 17 000 till 13 000 år sedan. Själva berget är utpekat som riksintresse för naturvård. Människan har allt sedan dess förhållit sig till istidens skapelse. Från de kortvariga jaktstationerna under jägarstenålder till framväxten av stadsbebyggelsen under medeltiden, har landborgen format något speciellt. Därför är Helsingborg och landborgen också ett kulturhistoriskt riksintresse. Det är först under sen tid som människan genom dynamit och grävmaskiner har haft extra ordinära förutsättningar att förändra topografin. Med sådan makt följer ansvar. Som det är nu har, något förenklat uttryckt, kommunen ansvaret att förvalta och länsstyrelsen ansvaret att tillståndspröva.
Förvaltningen sker genom översiktsplaner och detaljplaner. I gällande detaljplan pekas Slottshagen och Rosenträdgården ut som kulturreservat. Syftet är att parkerna och dess byggnader ska skyddas och bevaras. Mindre byggnader ”… för allmänhetens nytta och trevnad, exempelvis sommarens glasskiosk, får uppföras efter byggnadsnämndens prövning”. Hur rimmar det med grävning av ett upp till 17 meter djupt och cirka 9 000 kvadratmeter stort schakt, samt bortforsling av 61 000 kubikmeter jordmassor? Hur rimmar det med en expansion från 170 till 770 parkeringsplatser, med påföljande ökning av trafikvolymen i ett kulturreservat – och därtill i närheten av en mängd skolor? Det enkla svaret är att det gör det inte. Bygget och garaget vållar påtaglig skada.
Hur har detta då gått till? I underlaget till budgetbeslutet, skrivet av stadsbyggnadsförvaltningen på uppdrag av kommunstyrelsen, hävdas att garaget håller sig inom Rosenträdgårdens murar och att landborgskanten därmed inte störs. Eftersom garaget ska inrymmas under jord och allt sedan ska återuppbyggas påstås det felaktigt att det inte görs ingrepp i miljön. Det mest allvarliga med detta är inte att man är osäker på om det är tekniskt möjligt eller att man anser att kopior och fasader är detsamma som original. Det mest allvarliga är det faktum att man vill hantera ärendet med hjälp av rivnings- och bygglov. Detta med argumentet att en detaljplaneändring ”kan försena processen”, som det heter i budgetunderlaget. Det skulle i så fall ha involverat ett ställningstagande av kulturnämnden, som har ansvar för stadens kulturmiljö samt natur och kulturarv.
Landskapskonventionen och de nationella målen för kulturmiljöarbetet ställer krav på utvecklade former av medverkan från berörda intressenter, vilket inkluderar både specialister och allmänhet. Intentionen med lagstiftningen är att fatta väl underbyggda och hållbara beslut. Helsingborg kringgår nu skyddslagstiftningen. Den ses inte som en tillgång i förvaltningsansvaret. Den olyckliga följden är att politiker och allmänhet inte har fått ta ställning till en konsekvensanalys för bygget av Landborgsgaraget i relation till riksintressena. Det viktiga har varit att sätta snöbollen i ostoppbar rullning på ett så smidigt sätt som möjligt.
Stadens ledning har med andra ord inte bara tagit ett beslut som enligt mitt förmenande står i strid med områdets skyddsföreskrifter. Man har också i motsättning till spinndoktorformuleringen fört beslutsfattare bakom ljuset och åsidosatt den demokratiska processen.
Läs alla artiklar om: Landborgsgaraget
Gå till toppen