Huvudledare

Ledare: Gud, ras och nationen i giftig polsk cocktail.

Tiotusentals polacker firade landets självständighet genom att delta i en marsch arrangerad av högerextrema organisationer.Bild: Czarek Sokolowski
Tiotusentals polska nationalister marscherade på lördagen genom Warszawas gator under parollen ”Vi vill ha Gud!”.
Talkörer ropade ”Gud, ära, fosterlandet” i ett hav av rödvita polska flaggor. Det blodröda skenet från brinnande bengaler lyste i novemberkvällens mörker.
Här fanns också ett påtagligt inslag av rena högerextremister. Från dem hördes rop på "Ett rent Polen, ett vitt Polen". På banderoller syntes budskap som "Rent blod" och "Be för en islamisk förintelse", enligt rapporter i olika medier.
Bland talarna i samband med manifestationen märktes den italienske fascistledaren Roberto Fiore från Forza Nuova och Tommy Robinson, tidigare ledare för högerextrema English Defence League.
Detta spöklika skådespel i en av den europeiska unionens huvudstäder år 2017 borde sända kalla kårar längs ryggraden på alla demokratiskt sinnade, i och utanför Polen. Det väcker ånyo oro för vart Sveriges södra grannland är på väg och frågor om omdömet hos dess politiska ledning.
Totalt ska omkring 60 000 människor ha deltagit i manifestationen som anordnades med anledning av Polens självständighetsdag. Arrangörer var två ungdomsorganisationer som hämtat både namn och inspiration från antisemitiska organisationer i mellankrigstidens Polen.
Sida vid sida med högerextremisterna – varav en del var tillresta från andra europeiska länder, däribland Sverige – gick anhängare till Polens regerande parti, Lag och rättvisa.
"En underbar syn", sade den polske inrikesministern Mariusz Blaszczak om den årligen återkommande marschen. En kommentar som talar för sig själv.
Här finns som alltid en historisk kontext. Polen har genom århundraden slitits – och slitits sönder – av inre konflikter och i dragkampen mellan olika europeiska stormakter som Ryssland, Preussen och Österrike. Självständighetsdagen firas till minne av den andra polska republiken som bildades den 11 november 1918. Då hade Polen i praktiken inte existerat som självständig nation sedan slutet av 1700-talet.
Andra världskriget inleddes med Tysklands invasion av Polen i september 1939. Några veckor senare angrep den sovjetiska Röda armén österifrån, i enlighet med den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten. Det nazistiska krigsnederlaget ledde inte till frihet för Polen utan till slaveri under det sovjetiska oket. Först i december 1989 återfick det polska folket sin självständighet – inledningen på den tredje polska republiken.
Mot bakgrund av denna relativt nyvunna frihet kan nationalismens lockelse vara lättare att förklara och även att förstå. Det är dock inget försvar för dagens nationalistiska excesser, underblåsta av den polska högerregeringen.
1900-talets europeiska erfarenheter visar faran i att släppa loss historiens och nationalismens demoner, att låta hatet mot den andre, den främmande, den i någon mening avvikande, få fritt utlopp.
Det är en läxa som dagens politiska ledning i Polen tycks ha glömt eller förträngt. Det är, inte minst med tanke på Polens eget öde under 1900-talet, smått obegripligt.
Den polska regeringen försöker ta kontroll över medierna och kringskär domstolarnas oberoende. Landets ledning tycks sakna förståelse för att den som styr i majoritet i en demokrati även måste ta hänsyn till minoritetens åsikter och intressen.
Att regeringsföreträdare nu hyllar en manifestation som är en giftig cocktail av ras, religion och nation är omskakande. Men inte alldeles oväntat.
Gå till toppen