Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Filip Yifter-Svensson: Släpp Akademiens ledamöter loss!

De Adertons tolkning av stadgarna kring utträde ifrågasätts.

Kerstin Ekman.Bild: Maja Suslin/TT
Förra veckan meddelade Lotta Lotass att hon inte deltagit i Svenska akademiens arbete på två år. Det handlade inte om Kulturprofilen. "Tack och lov ser jag inte bra ut och var väl därför ointressant för honom", konstaterade hon krasst i Borås Tidning.
Nej, anledningen var att hon vantrivdes med det sociala merarbete som ledamotskapet krävde. Hon följde aldrig med till Gyldene Freden, dök aldrig upp på Nobelfesten. Hon sa att hon helt enkelt saknade "den sociala bildning som krävdes".
Stol nummer 1 står alltså tom sedan november 2015, och kommer så att göra så länge Lotta Lotass lever. Stol nummer 15, Kerstin Ekmans, har stått tom sedan Rushdie-affären för snart trettio år sedan – trots att hon brevledes begärt utträde.
Sådana är Svenska akademiens stadgar – man väljs på livstid, och även om man inte vill ha något med Akademien att göra är man officiellt ledamot tills man tar sitt sista andetag.
Så tolkar i alla fall Svenska akademien själv sina stadgar. Och det säger väl något om institutionens status att den tolkningen har varit oemotsagd. Men Claes Sandgren, professor emeritus i civilrätt vid Stockholms universitet, gör en annan tolkning. På DN Debatt (29/11) skriver han att det är en vanföreställning att man inte kan begära utträde ur Svenska akademien. När jag ringer upp honom berättar han att det inte står någonting i stadgarna om utträde – vilket Akademien har tolkat som att det inte är tillåtet. Alltså: Frånvaron av ett uttryckligt medgivande blir i de Adertons ögon ett förbud.
Ett bakvänt sätt att resonera, enligt Sandgren – det kan ju tillämpas på allt mellan himmel och jord: "Det står ju tillexempel inget i stadgarna om att man får dricka varm choklad på sammanträdena."
Claes Sandgren tycker att de närmast föregående ständiga sekreterarna, Peter Englund och Horace Engdahl, ska ta sitt ansvar och avgå, i ljuset av avslöjandena kring Kulturprofilen, som stått Svenska akademien nära och uppburit ekonomiska bidrag från institutionen.
Återstår då paragraf 19, som säger att en ledamot som "emot heder och ära går" ska uteslutas – detta skedde senast 1794, åtta år efter Akademiens instiftande.
Att bryta mot den heliga tystnadsplikten är ytterligare en sak som kan straffas enligt paragraf 19. Här ligger ledamöterna Sara Stridsberg och Per Wästberg i farozonen eftersom de fört vidare saker som sagts mellan skål och vägg.
Men även om Svenska akademien genomgår sin värsta kris någonsin, behäftad med saker som hade fått huvuden att rulla i vilken annan organisation som helst, finns det hittills inga tecken på att någon tar sitt ansvar och avgår. "De sluter sig närmare omkring varandra, värnar sin rättighet att inte vara öppna och att inte svara på frågor. De försvarar sig på det viset och uppger att de inte har redovisningsskyldighet mot någon", säger Kerstin Ekman i en intervju i DN.
Medan vissa klamrar sig fast väntar hon och Lotta Lotass på att få släppas fria.
Läs alla artiklar om: ”Kulturprofilen”
Gå till toppen