Kultur

Tiina Rosenberg lyfter förtjänstfullt upp Ludvig Josephson i svensk teaterhistoria

Tiina Rosenberg.Bild: Yvonne Åsell / SvD / TT

Tiina Rosenberg

BOKEN. Mästerregissören – När Ludvig Josephson tog Europa till Sverige. Atlantis.
Skådespelaren Erland Josephson känner de flesta till, genom Ingmar Bergmans filmer. Konstintresserade är välbekanta med Ernst Josephsons verk. Men mycket få känner till den kanske mest betydelsefulla medlemmen av Josephson-familjen, teatermannen Ludvig Josephson.
Den bristen vill professorn i teatervetenskap Tiina Rosenberg råda bot på, med sin biografi "Mästerregissören". Det är på tiden. Ludvig Josephsons roll i svensk teaterhistoria kan knappast överskattas. Nu är boken långtifrån bara en teaterhistoria. Tiina Rosenberg skyr inga ansträngningar för att placera Ludvig Josephson i en omfattande social och historisk kontext. Hans judiska familjebakgrund placeras in i den västeuropeiska judendomens historia under 1700- och 1800-talen. Josephsons sexuella läggning placeras in i en historik över homosexualitetens sociala former under samma århundraden.
Skildringen är delvis biografi av life-and-letters-snitt. Josephsons barndom och ungdomliga ”vandringsår” på kontinenten beskrivs, ofta med hans egna ord. Men det är scenkonsten som står i centrum. 1800-talets andra halva är den moderna teaterns födelse. Regissörsyrket etableras som fristående från dramatiker och skådespelare. Realismen ersätter den romantiska melodramen, vilket får konsekvenser för skådespelarnas arbete, men också för scenografin. Tack vare sina kontinentala erfarenheter kan Josephson presentera nyheterna i Sverige.
På sin egen teater, Nya teatern, konkurrerade han med den kungliga nationalscenen (sedermera Dramaten) och gav konkretion åt sina idéer om regi, ensemblespel och helhetsverk, både inom talteater och opera. Trots en i grunden idealistisk och romantisk konstuppfattning, som betonade klassiker och klassisk bildning, och en rätt beskedlig politisk radikalism, skapade han plattformar för borgerlighetens stora kritiker Ibsen och Strindberg.
Det vi numera uppfattar som konventionell teater var en gång nytt, och Ludvig Josephson var en föregångsman. Tiina Rosenbergs förtjänstfulla och läsvärda biografi placerar sig mitt i svensk teaterhistoria.
Gå till toppen