Om Helsingborg är ”Sundets pärla” måste Landborgen betraktas som sandkornet, elementet runt vilket denna skimrande skönhet kunnat spinnas.

Att borra ett hål i det där sandkornet, in i pärlans kärna, att proppfylla det med 600 bilar, avgaser, källardoft, sliriga däckspår, oljefläckig asfalt, dunkla trapplopp, flimrigt ljus, svarta siluetter, ekande steg – är det förnuftigt?

Helsingborgs styrande menar det. För trots att deras flerfaldigt uttalade målsättning är att begränsa biltrafiken, ”att utveckla de mest yteffektiva och hållbara transportslagen gång, cykel och kollektivtrafik”, vill man investera 400 miljoner i den så kallade Landborgskopplingen. Eller Landborgssnedkopplingen som den väl rimligen borde kallas eftersom den så uppenbart är feltänkt.

Inte ens förespråkarna själva verkar helt bekväma med satsningen. Koppla betyder ju att förena och förbinda och, visst, inne i bergrummet är en cykelramp tänkt att arkimedesskruva sig genom luftrummet, från Billeplatsen upp till sjukhuset och skolorna vid Drottning Margaretas gata. Men sammantaget upptar denna länk bara en bråkdel av anläggningen. Rampen framstår mest som en ensam stalaktit i ett skrymsle av en vidsträckt och väldig grotta. En grotta som är tänkt att ha även 600 cykelparkeringar, men ändå.

Det är som om politikerna talar nyspråk. Skönskriver och dekorerar i syfte att dölja sina ålderdomliga stadsplaneidéer. Allra mest orwellsk är Mats Werne från Liberalerna: ”Främst är detta en passage för cyklister och fotgängare som nu slipper Landborgen som en barriär.” (HD 22/11) Men även moderate Christian Orsing fintar friskt; när jag intervjuade honom för min radioserie "Stadsinspektionen" i P1 stegade han fram till ett av Rådhusets gotiska fönster, pekade upp mot Kärnan och Rosenträdgården och den förestående byggplatsen och deklarerade: ”

”Vi ska göra Helsingborg till en cykelstad!”

Det var som att Rådhuset blivit dårhuset.

Det är med biltrafik som med skrivbord, finns ytan används den. Breddar man vägarna, adderar man ytterligare parkeringsplatser, då dröjer det inte länge förrän där är fullt. Som när Södra länken i Stockholm invigdes 2004 och ingen kunde föreställa sig fler än 60 000 fordon per dygn, men för säkerhets skull dimensionerade för 70 000, och nu rullar där långt över 100 000. Och detta trots att Stockholm införde trängselskatt 2007.

Lyckligtvis fungerar logiken även åt motsatt håll. I Köpenhamn har man skurit ner antalet p-platser i city med två till tre procent varje år sedan 1968, man har skapat sju gånger större yta för fotgängare och fyrdubblat antalet människor som rör sig i centrum. Handlarnas vinster har blivit därefter.

Samma sak i Jönköping, en annan av de åtta städerna jag rapporterade från i "Stadsinspektionen". För något decennium sedan var stadens allra populäraste mötesplats, Bauers brygga, en simpel motorled och parkeringsplats, men idag finns här butiker och restaurangpaviljonger, det plaskas med tårna i Munksjöns vatten, södersolen värmer, det folkdansas på bryggan, liveband ger konserter. Hela city har fått sig ett uppsving som följd; bara under 2015 ökade handlandet i centrala Jönköping med hela 16 procent.

Man hade kunnat tro att sådana siffror bet på de marknadstillvända Helsingborgspolitikerna. Men icke.

Kanske för att Orsing och Werne och de andra styrande har en ansenlig del av sin väljarbas ute i villamattorna, bland dubbelgaragen och uppfarterna.

11 487 helsingborgare har skrivit under en protestlista mot Landborgssnedkopplingen. Det är tillräckligt för att motivera en folkomröstning. MEN folkomröstningar är endast vägledande, politikerna gör ändå som de vill. Proteströrelsens initiativtagare heter Stig Broqvist. Han kommer från miljöorganisationen Jordens vänner och har helskägg, yvig Gustav Vasa-frisyr, islandsolle – hela kittet – och man undrar, om nu garaget är en sådan gudagåva till stadens cyklister, varför skrider inte Christian Orsing och han i armkrok upp och ner för Terrasstrapporna?

För Broqvist gäller det nu att bevisa kampanjens uthållighet och att den är mer än en skogsmullerörelse. Han borde göra gemensam sak med Helsingborgs handlare. För 20 år sedan hade sådana representanter varit svåra att hitta – på den tiden älskade alla handlare alla parkeringsplatser, bilarna hade gärna fått följa med kunden in i provrummet om möjligt. Men idag är förutsättningarna annorlunda. E-handeln har resulterat i en utspridd galleriadöd – i USA antas var fjärde lägga ner inom fem år – och istället är det innerstadens kvaliteter som lockar, den varierade skalan, stråken, torgen, den högkvalitativa arkitekturen som Väla och andra externa köpcentrum aldrig kan mäta sig med.

Allt det där har ”Sundets pärla” i överflöd.

Ta hand om det.

Mark Isitt