På nyårsafton klockan 15.30 (inte 16 som det står på biljetterna) är det premiär för den 32:a nyårsrevyn i Ängelholm och salongens 226 stolar kommer att vara fyllda med uppklädda gäster. Efter premiären blir det ytterligare 25 föreställningar. Det är tredje året gänget kan hålla till på sin egen revyteater på Nybrovägen.

Två veckor innan premiär pågår arbetet för fullt. Kapellmästare Carsten Andersson sitter i foajén och skriver nya stämmor till orkestern, artisterna sminkar sig, byter kostymer och får till sina mikrofoner. I sitt syrum jobbar Bitte Liahaugen med de sista dräkterna. En frack i galonartat material är specialtryckt med köttmotiv. Nykomlingen Matilda Andersson får sin klänning översållad av nallar.

– Man blir som ett barn på nytt i den här, skrattar hon.

Den trogne revybesökaren kommer att känna igen sig, men en del saker har förändrats. Greven i en fyra Skåne har åkt i fängelse, efter att ha ”träffat” några vänner i skogen under en jakt. Nu är bonden, byfånen och pensionären en trea Skåne istället. En annan kär karaktär kommer också att gå bort, under föreställningen. Och så får sig Ängelholms kommuns skogsköp en skopa av sleven.

– Revyn är skriven så att alla ska kunna skratta åt sig själv, åt kommunen och världsläget med den innehåller också en och annan allvarlig tanke. Det lokala är inbäddat i igenkänningskomik. Numret om #metoo skrev vi redan i augusti, innan rörelsen brakade loss, säger regissören Gösta Janson.

Det är nionde året han pendlat mellan hemmet i Lerum och Ängelholm för att han ”älskar det här gänget”. Men han är egentligen nybörjare. I alla fall i jämförelse med Anders ”Puppan” Hansson. Årets revy blir hans 32:a. Han var med från start.

– Man kan fråga sig varför man håller på med det här. Något år jobbade jag i foajén, men det är roligare att stå på scenen, även om det är nervöst, konstaterar han.

Ett Sven-Ingvars potpurri drar igång på scenen. Det är fart, färg och glitter. Nästan alla nummer sitter. Orkestern kom först dagen innan, så repetitionerna blir helt annorlunda nu.

– Oj oj oj, Den där får vi jobba med, säger Gösta Janson när Puppan stämmer upp i en Sven-Ingvars sång.

– Men Puppan kan sjunga sådär. Folk älskar honom ändå.

– I början skrattar vi jättemycket. Sedan utvecklas numren. Men när jag sitter och ser det här längtar jag faktiskt tillbaka till scenen, konstaterar regiassistent Bosse Mårtensson, tidigare greve.