Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Människor trivs ofta sämre om de bor i tätt bebyggda områden.”

Satsningar på växande städer behöver inte hänga ihop med ökat ekonomiskt välstånd för befolkningen som helhet. Det skriver Josefin Heed och Terese Bengard.

Stockholm från ovan. Den typ av urbanisering där landsbygdsbor flyttar till städer slutade för flera decennier sedan, skriver Josefin Heed och Terese Bengard.Bild: Christine Olsson/TT
Sverige har inte någon kraftig urbanisering idag, trots att många hävdar det. Åtminstone inte på så sätt att människor flyttar från landsbygd till storstad. Storstäderna växer snabbare, men inte på landsbygdens bekostnad. Det borde alla vara glada för med tanke på de problem som är förknippade med stora städer.
Det är dags att på allvar ifrågasätta uppfattningen om urbaniseringen som en naturkraft som varken bör eller kan stoppas.
Städer påverkar miljön mer än andra platser. Människor trivs ofta sämre om de bor i tätt bebyggda områden, visar bland annat en studie publicerad i British Journal of Pschology. De använder mer tid för att ta sig till jobbet och utsätts för mer buller. För kommunerna är det dyrt och komplicerat att bygga bostäder, hantera avfall och kommunikationer för en växande befolkning.
Nu har även Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi och en stor förespråkare för växande städer, börjat fokusera på en av deras negativa sidor: den stora segregationen (Aktuella frågor 18/12). Trots det och alla andra problem som frodas i städer anser Charlotta Mellander att urbaniseringen är en positiv kraft i Sverige idag och att landets politiker bör fortsätta satsa på växande städer. Det tycker även många beslutsfattare. Ett exempel är Sverigeförhandlingen, vars slutbetänkande presenteras idag den 20 december.
Regeringen har gett Sverigeförhandlingen i uppdrag att knyta samman landets storstadsregioner med höghastighetståg.
Sverigeförhandlingen är landets största infrastruktursatsning på 150 år och sänder en tydlig signal om vilket samhälle styrande politiker planerar att bygga, och är ett tydligt exempel på hur politiska beslut gör det lättare eller svårare att bo på en ort.
Många människor vill bo i stora städer och det är inget fel med det. Men varken stadsbor eller landsbygdsbor tjänar på att det satsas mer på att utveckla de stora städerna än andra delar av landet.
De som i likhet med Charlotta Mellander förespråkar växande städer menar att städer är en nyckel till utveckling och att det är i städer som tillväxt, innovation och kreativitet finns i högst grad. De senaste åren har den globala urbaniseringen, framför allt i utvecklingsländer, inte visat på det samband mellan urbanisering och ekonomisk tillväxt som forskningen tidigare har sett.
Sverige är intressant i ett globalt perspektiv eftersom landets ekonomi länge har varit god och välfärden hög trots en gles befolkning. De kulturella och socioekonomiska skillnaderna mellan landsbygdsbor och stadsbor är dessutom ganska små. Slutsatsen borde vara att satsningar på växande städer inte behöver hänga ihop med ökat ekonomiskt välstånd för befolkningen som helhet.
Charlotta Mellander skriver att 85 procent av Sveriges befolkning redan bor i städer. Det stämmer att en så stor andel av Sveriges befolkning bor i en tätort. Det är bara det att en tätort i Sverige kan vara liten, i de minsta bor 200 personer.
När Charlotta Mellander talar om städer räknar hon in orter som Nås, Skebokvarn och Klutmark. Invånarna där känner sig nog knappast som stadsbor och har inte stor nytta av höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Göteborg.
Mellander hävdar att städerna ofta växer på landsbygders och mindre orters bekostnad. I Sverige är det inte fallet idag. Den typ av urbanisering där landsbygdsbor flyttar till städer slutade för flera decennier sedan, vilket bland annat lyfts av SCB i artikeln ”Dagens urbanisering – inte på landsbygdens bekostnad”.
Sveriges befolkning som helhet växer, och folkmängden förväntas öka i tre av fyra kommuner till 2021, enligt Statisticons befolkningsprognos. Men minskningarna är varken i procent av kommunernas befolkning eller i antal personer lika stora som ökningarna är i de växande kommunerna. Sundbyberg förväntas växa med 19 procent. Det innebär en ökning på 9 072 personer beräknat på nuvarande folkmängd. Laxå, som förväntas minska mest, har en prognos på minus 10 procent, vilket innebär 570 personer. Minskningarna beror framför allt på att fler dör än föds, inte på att människor aktivt väljer bort de mindre orterna genom att flytta därifrån. Att befolkningsökningen är snabbare i storstäder än på andra platser i Sverige beror på invandring och att det föds fler där.
De senaste åren har beslutsfattare börjat diskutera de delar av Sverige som inte är storstäder. Även en del ekonomiska satsningar har skett. Men ändå görs mycket mer för att utveckla växande städer.
Vi efterlyser en politik som fortsätter att utveckla Sverige till ett land där det är praktiskt möjligt att bo i allt från storstädernas innerstad till Norrlands inland.

Josefin Heed

Terese Bengard

Josefin Heed är samordnare och analytiker för Hela Sverige ska leva.
Terese Bengard är verksamhetschef för Hela Sverige ska leva.
Läs mer: ”Malmö har en inkomstfördelning som liknar Malawis. Helsingborg ligger i samma nivå som Uzbekistan och Yemen.”
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen