Jenny Seijsing startade körgruppen tillsammans med Lilly Kjellander i samband med att hon behövde hjälp med att lära dotterns shetlandsponny körkonsten.

– Det finns folk som kör in hästar, men jag hittade ingen utbildning där jag själv fick vara delaktig, säger Lilly. Jag måste lära mig om allt, alla remmar och framförallt om säkerheten. Det kan bli stora skador om en häst skenar iväg med en vagn.

Hon och dottern Freja, 6 år, bor i Dösjebro och har shetlandsponnyn, valacken Dalsgårds Nino, inackorderad i ett stall i byn.

– Freja har ridit sen hon var två och ett halvt år gammal. Körningen var ett sätt att motionera Nino när Freja var liten, det var ganska jobbigt att gå med henne hela tiden, fortsätter Lilly, tacksam att få dela tid och intresse med dottern.

– Hon har ett makalöst hästintresse. När Pippi visas på tv, är det bara hästen Lilla Gubben hon vill se.

Lilly tror att shetlandsponnyn är särskilt lämpad till körning.

– Det är inte många som är inridna, de är inte så lätta att rida på, säger hon.

Efter mycket efterforskningar hittade hon till slut en kvällskurs med både teori och praktik i Malmö, men när det var dags att sela på och använda vagnen därhemma kände hon sig osäker. Lilly fick kontakt med Jenny via en Facebookgrupp för körintresserade och hon hjälpte till med den resterande inkörningen. Nu vill de hjälpa andra i trakten, redan har det strömmat till fler i körgruppen som vill lära sig mer och träna tillsammans.

– Det är en speciell sport, antingen kan man det här eller inte, säger Lilly. Jag hobbykör bara, men Jenny ska tävla med Nino framöver. Han gillar körningen utan tvekan, han blir uppspelt, öronen står rakt fram, han är alert och positiv när vi selar på.

Jenny är uppvuxen i Västra Karaby, bor numera utanför Dösjebro, har varit hingsthållare och arbetat på travet, nu är hon kusk och kör Ivan Vargas ardennerhästar från Ven, så här års som tomte i västskånska städer. När hon fick en travhäst 1999 som annars skulle ha slaktats, märkte hon att få ridskolor lärde ut sportkörning. Utbildningen fick hon i Umeå och praktiserar den nu på sin 4-åriga häst Spöket i Häljarp, där hon tränar utöver på fälttävlansbanan i Annelöv.

– Jag har tävlat i sportkörning sedan 2003, blev Stockholmsmästare med en nordsvensk som jag använde i jobbet som trädgårdsmästare på Ekerö. Han drog gräsklipparen. När jag fick barn tog jag paus, 2018 hoppas jag komma igång igen, säger hon.

Spöket är en fyraårig korsning mellan den nästan utdöda rasen Ölandshäst och halvblod. Han är inriden och ska nu alltså också köras in. En körhäst behöver vara kvick och lydig, hästen får bra styrka och utvecklas mentalt. Jenny använder rösten och piskan för att kommunicera.

– I början handlar allt om att få honom att stå still, det tränar vi mycket på, annars går det inte sätta på en vagn. Man kan behöva vara två tre personer som hjälps åt, säger Jenny.

Trafiken är livlig utanför paddocken där de tränar.

– Det är bara bra. Vi vill att allt ska hända, så att hästen vänjer sig. Vi kan också låtsas tappa vagnen eller låta rep dingla vid hästens ben.

Man behöver stora ytor att träna på, den fyra kilometer långa fältbanan i Annelöv är perfekt. Där kan man också öva mellan portar och koner.

I Tågarportens RF finns nu två tävlingskuskar som tävlar shetlandsponny i körning.

– Andra tävlar nog för annan klubb, eftersom det inte funnits möjlighet att träna körning i kommunen tidigare, säger Jenny.