Kriminella nätverk som sysslar med grov brottslighet så som kidnappningar, droghandel och mord är vardag idag i Malmöregionen men också på andra håll i landet. Polisen, men även andra myndigheter,jobbar med brottsbekämpning för att råda bot på problemen, men en samhällsinstitution tar fortfarande inte sitt ansvar. Bankerna.

Kriminella nätverkfår in en hel del pengar genom bankbedrägerier. Det rör sig om miljontals kronor varje år. Trots det väljer bankerna att fortsätta mörka hur omfattande bedrägerierna är.

Under november i år anmäldes 20 000 bedrägeribrott i Sverige. Det är den högsta siffran som polisens nationella bedrägericenter uppmätt någonsin.

Av de 20 000 anmälda bedrägeribrotten är 8 000 kontokortsbedrägerier. Det är en mycket oroande siffra, inte minst eftersom mörkertalet är stort. Jag tvivlar starkt på att bankerna redovisar majoriteten av alla småbedrägerier.

När någon blir bestulen på pengar från sitt bankkonto fångar bankens övervakningssystem upp det och sedan ersätter banken i princip alltid summan direkt, utan att den som har blivit bestulen märker vad som hänt. Bankernas rädsla för att visa sig sårbara resulterar i att kriminella gärna använder sig av kortbedrägerier. Risken att åka fast kan inte betecknas som överdrivet hög.

Kortbetalningar är idag ett av bankernas mest lönsamma områden. Det är därför mer ekonomiskt gynnsamt för dem att låtsas som ingenting och ersätta den summa som blivit stulen från kortet, än att blanda in polisen och synliggöra mängden bedrägerier och därmed riskera att förlora kunder. Endast i en minoritet av fallen, där kortinnehavarna själva kan se att pengar dragits från deras konton, uppmanar bankerna kortinnehavaren att polisanmäla brotten.

Det säkerhetsproblem bedrägerierna utgör förminskas av bankerna från att vara ett brott till att bli en transaktionskostnad. Det är inte att ta samhällsansvar.

Självklart ser de som blir utsatta för kontokortsbedrägeri gärna att bankerna kompenserar dem för deras förluster, men det är en annan fråga. Det vi alla bör tala mer om är hursäkerheten ska behållas när kontanter byts mot andra, digitala betalmedel. Kortbetalningar, Swish och andra digitala lösningar må vara smidiga – men de kommer med ett pris. Säkerheten hänger inte med, och den sårbarhet som uppstår öppnar för oönskade attacker och bedrägerier.

De risker som finns med att så snabbt som nu gå över till digitala betalningar måste diskuteras mer. Även om bankerna är privata bolag är de också förmedlare av viktig samhällsservice. Att bankerna tar ett ökat samhällsansvar och prioriterar betalningssäkerhet är därför ett fullt rimligt krav.

Bankerna bör:

• Polisanmäla alla bedrägerier som kommer till deras kännedom.

• Redovisa omfattningen och kostnaderna för de kontobedrägerier som drabbar deras kunder i sina resultat- och balansräkningar.

Bankerna måste ligga ett steg före bedragarna, ha så säkra betalningssystem som möjligt. Regeringen har nu ökat anslagen för brottsbekämpning, men det saknas fortfarande en vettig arbetsfördelning mellan politiska åtgärder, myndigheternas arbete och banksektorns uppgift.

Bankerna har ett delansvar för gängbrottsligheten. Ska den grova brottslighet som finns inte minst i Malmöregionen bekämpas kan inte bankerna finansiera delar av de kriminella nätverken genom att blunda för kortbedrägerierna. Och politikerna bör ställa tuffare krav på bankerna.

Björn Eriksson