Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Filip Yifter-Svensson: Vad kommer efter emojin?

Det skickas miljarder emojier varje dag. Bland mina egna senast använda symboler hittar jag en brun uppåtpekande tumme (en flitigt använd favorit), ett hjärta och en champagneflaska jag måste ha skickat iväg på nyår.
Jag skickar emojier uteslutande till personer jag känner. Men den där gränsen mellan privat och professionellt tycks vara på väg att luckras upp.
När Elisabeth Massi Fritz, Sveriges mest profilerade målsägarbiträde, nyligen porträtterades i Dagens Nyheter skickade hon en knytnävsemoji och en bicepsemoji till reportern – tillsammans med en nyhet om ett lagförslag om skärpta straff för unga brottslingar. Vilket ju är långt smidigare än att skriva att man gillar hårda tag, och att man borde låsa in folk och kasta bort nyckeln.
Läs mer: Fingertoppskänslor – så blev emojierna världens snabbast växande språk
Emojin håller på att bli ett världsspråk som trotsar de flesta barriärer. Men även om ordförrådet fylls på med jämna mellanrum är det trots allt ganska begränsat.
Detta har lämnat fältet öppet för avarter, eller nya dialekter, om man så vill.
I Japan, emojins födelseland, har man alltmer övergett emojin till förmån för så kallade stickers, större och mer elaborerade emojier. Det mest populära meddelandeverktyget Line erbjuder visserligen ett klassiskt emoji-tangentbord, men de flesta användare föredrar företagets björnar, katter, ankor och andra seriefigurliknande symboler.
Medan de emojier som är standard i våra telefoner utfärdas av den icke-vinstdrivande organisationen Unicode ägs Line av ett privat företag. Vars affärsmodell går ut på att låta företag göra reklamkampanjer med specialdesignade symboler. Med tanke på att den unga generation som är uppvuxen med smarta telefoner sägs skicka sjuttio meddelanden per person och dag har privata chattfönster det senaste året seglat upp som en ny yta för kommersialisering.
Ett företag som experimenterar med det här är en amerikansk startup som heter Emogi. Vd:n och grundaren Travis Montaque var tidigare medlem i Unicode-konsortiet, en organisation som, menar han, är alldeles för långsam i denna hypersnabba digitala värld. ”Häromdagen gick jag förbi en Subway och insåg att det inte finns någon sandwich-emoji. Och jag tänkte: seriöst?”, sa han i en intervju i The New Yorker för drygt ett år sedan.
Emogis grej är att tillsammans med sina kunder ta fram skräddarsydda stickers och gif:ar. Och förmå användarna att i utbyte mot ett lite häftigare utbud symboler importera Emogis tangentbord till sina meddelandeappar.
Hur når man då fram till z-generationen, som har vaccinerat sig mot reklam?
Man integrerar reklamen i deras vardagskonversationer. Appen skannar av konversationernas innehåll och anpassar budskapen därefter. Exempelvis: Om man vill säga skål och gott nytt år till en kompis så blir man plötsligt erbjuden att skicka en flaska med en etikett från ett specifikt champagnehus istället för den intetsägande standardvarianten.
Även om den här typen av marknadsföring än så länge befinner sig i sin linda måste man ändå ha klart för sig: Ja, emojier och stickers håller på att bli ett helt eget språk – men det är inte vi användare som äger det.
Läs alla artiklar om: Nya emojier
Gå till toppen