Kultur

Ann Lingebrandt: Behovet av andlig rening bland blad och barr

Bild: Hasse Holmberg / TT
Visst kan man väl sätta ut en tunna i skogen och hoppa i. Men ett skogsbad i den nyspråkliga bemärkelsen handlar inte om att plaska i trädskuggat vatten, utan har mer med andlig rening att göra.
För den sönderstressade samtidsmänniskan har det blivit en terapiform att spatsera omkring och insupa kåddoft och lövsus. Fenomenet växte fram i Japan, där det kallas Shinrin-Yoku och sedan 80-talet ingår i den allmänna sjukvården som kur mot depression och utbrändhet. Klart vi importerat konceptet till vårt barrtäta land, där vi ständigt längtar stenarna och marken, samtidigt som vi effektiviserat oss ända in i väggen. Bakom snacket om sinnliga vandringar på mjuka stigar och fördjupad kontakt med vår inre natur finns mätbara effekter på immunförsvar, blodtryck och stressnivåer.
Den dåliga nyheten är att det bara fungerar med viss sorts skog: den ska helst vara gammal, vild och rik på arter. Just den sorts rekreationsskog som minskar kraftigt när skogsbruket prioriterar produktiva plantager.
För den urbana människan kan det vara en tröst att även korta besök i stadsparken ger viss verkan. Kanske kan det duga med ett snabbt parkdopp för oss som inte riktigt hinner med att slappna av.
Läs alla artiklar om: Nyord 2017
Gå till toppen